Ikväll har Olivia lyckats somna i sin egen säng. Jätteskönt med lite mer sovplats. Min rygg behöver det. MEN... Jag saknar henne vid min sida. Jag tycker det känns tomt. Jag tycker om att kunna ligga och titta på henne innan jag somnar. Ta hennes lilla hand i min, eller stryka lite med handen över hennes rygg.

Vill inte ens tänka på vad jobbigt det kommer att bli när hon ska sova i eget rum. Usch!!

Frågan är vem som har mest separationsångest. Mamma eller Olivia?!

Helt sjukt vad mycket man kan älska en annan människa!!

Vi har fått en egen liten gris här hemma. En Mamma-/Pappagris. På kvällen ska hon somna i famnen när hon äter välling och sedan lägger vi henne i sin säng. Förhoppningsvis sover hon då vidare där. Ibland för en liten stund, ibland för flera timmar. Så snart hon vaknar till ska hon dock ABSOLUT upp till vår säng. Hon vill gärna ligga nära. Helst på någon utav oss. Då somnar hon som bäst. Det gör dock inte mamman eller pappan. Speciellt inte mamman. Nä, fy vad svårt jag har för att somna med henne snarkandes på armen/bröstet. Men visst är det lite mysigt också. Det måste jag medge!

Dags att ta tag i eländet. I tisdags köpte jag ett gymkort. Igår var jag på första passet. Startade upp med 30 minuters spinning. Kändes.... som att detta är behövligt. Ja, det var jobbigt. Ändå tog jag det lugnt. Ett måste nu i början. Vill orka och behålla viljan att hålla i detta.

Kanske var dumt att köpa ett helårskort, men men... Får verkligen försöka mig på ett regelbundet träningsliv för en gångs skull. Bort med den lata periodaren!!

Julledigheten är slut. Vardagen är tillbaka. Dock inte för Olivias storkusiner. Skolan börjar i morgon, men mor och far måste återgå till dina arbeten. Därför får vi äran att ha dem här hela dagen.

Vi ska äta pannkakor och mysa hela dagen. Om vädret tillåter så blir det säkert en promenad också. Just nu är vi dock slöa hela bunten hehe.

Dags att klä lillan för en tupplur ute i vagnen.