Igår blev det massor med mys, med både vänner och släkt, hela dagen. Äntligen är våra vänner från Malmö här. O och Colin lekte tillsammans och myste i soffan. Senare på kvällen röjde O och Viggor loss här hemma. De blir så busiga tillsammans och har verkligen så himla roligt tillsammans. Även vi föräldrar får oss härliga skratt ibland. Underbara små!!

Idag myser jag och O på tu man hand. C jobbar och än har vi inte hört ngt från Colin och Sara som eventuell skulle komma förbi en sväng. När mormor slutar jobbet så kommer hon direkt hit och så drar vi alla mot Örebro när C slutar. Lite shopping står på dagens agenda. Helt i min smak!

Tänk att vi har så underbara vänner omkring oss. O har fått massa fina julklappar som hon tycker jättemycket om! Tack älskade Helena, Micke, Romeo, Sara och Colin.

Glömde ju helt av att visa O:s nya lekrum. Nu är det klart och det blev så otroligt mycket bättre än innan! Tummen upp för det!!

Vi hade lite tur med oss trots allt. Jag slapp magsjukan (peppar, peppar) och både O och C fick en kortvarig variant så att de kunde vara med på jul. Lycka!

Vips så har hela julhelgen passerat. Det har varit jättelyckade dagar med härligt sällskap av familjerna, god mat, tomtebesök, julklappsöppning med mera. O blev sååå nöjd över alla sina julklappar. Speciellt sin nya dockvagn och sina nya dockor, med tillbehör. Så underbart att se hennes lycka sprida sig från ögonen och ut i hela kroppen. Vår älskade tjej som har blivit så stor.

Jag tittade precis på en gammal dokumentär om tsunamin i Thailand. 10 år sedan idag. Jag tyckte att det var fruktansvärt då, men nu när man själv har barn så får man ett helt nytt perspektiv på den stora katastrofen. Man lever sig in i att själv vara där med O och att inte kunna hålla fast vid henne när vågen slår till. Att inte veta vart hon är, om hon lever. Att åka hem utan henne. Jag skulle inte vilja leva vidare.

Ett par i dokumentären sa att de haft samma tankar innan de förlorade sin son, men att man klarar det. Att de klarade att leva och bli lyckliga igen, trots sorgen som ändå finns kvar. Jag hade nog dock inte kunnat vara lika stark. Jag kan inte tänka mig ett liv utan O. Usch, bara tanken gör mig livrädd!! Jag älskar henne så att det gör ont. Tänk då smärtan av att förlora henne.

Gaah, nu hoppas jag att mina tankar kan gå vidare till något annat så att jag kan somna gott.

Godnatt

Snart är det 1 1/2 månad sedan jag opererades. Jag tyckte att 3-4 månader lät väldigt långt borta, men hittills har tiden gått jättefort. Vilket känns skönt. Jag har dock haft en del problem med magen, så jag kanske borde slå en signal till kvinnomottagningen så att det inte blir några problem inför kommande försök. Vet dock inte när vi är redo att försöka igen. Fysiskt nu, men mentalt... nä jag vet inte om jag är där än. Är rädd för att något ska gå fel igen.

Häromdagen fick vi ett infall här hemma. Eller jag fick ett infall och C genomför min ide. Jag har så länge velat måla/tapetsera om i O:s lekrum. Jag visste dock inte hur. I dialog med min kära svägerska kom vi dock fram till att det ska målas vitt. Vi vet inte hur rummet kommer att användas i framtiden och då är det lättast att måla allt vitt nu för att skapa bra förutsättningar för framtida renoveringar. Så samma kväll, i lördags närmare bestämt, satte vi fart. Ut med alla leksaker och fram med spackel och färg. Hm.... sedan hände ju något. Magsjukan hälsade på. Det hade vi inte riktigt tagit med i beräkningarna. C har dock varit en kämpe. Trots besvärlig mage och utmattad kropp så fortsatte han vårt lilla projekt. Vi ville ha det klart innan jul och det kommer det nu att bli tack vare hans "jäklar anamma".

I morgon är det dan före dopparedan. Då ska sista strykningen göras, julklappar skruvas ihop och lekrummet möbleras. Jag hade dessutom tänkt att vi skulle mysa till det med glögg och massa mys, men vi får väl se hur morgondagen ser ut. Min förhoppning är att C mår bättre och att jag klarar mig. I så fall ska vi kunna vara på banan igen lagom till julafton!

Känns lite som att man gjort ngt för att förtjäna denna otur, men kan inte komma på vad det skulle vara.

O spydde inget mer i natt, avföringen är fast och hon har full energi, samt matlust. Hoppas det räckte med det som blev igår. C ligger dock. Han fick springa på toa i natt. Dock bara en gång och inget mer sedan dess. Måtte detta vara en kortvarig variant. Lovar att vara snällare nästa år om detta går över nu!

Vi har slagit på "Barnen i Bullerbyn" och O klappar på pappa som sover i soffan. Älskade unge!

Vad blir vi straffade för, kan jag undra?! Nu har O fått magsjuka. Som om vi inte haft nog med otur. Vi har ett litet hopp kvar och genom det hoppas vi, dels att det inte blir långdraget, och dels att vi andra håller oss friska. Hade verkligen sett fram emot denna jul. Såklart!