Lika gärna som jag vill bli gravid och få ett syskon till Olivia inom en snar framtid, lika rädd är jag för att drabbas av ännu ett utomkvedshavandeskap. Jag vet inte hur jag skulle orka det. Varken fysiskt eller psykiskt. Försöker tänka att jag inte kan påverka det på något vis, men bara det att risken finns och att den ökar när man haft det en gång tidigare, gör mig oerhört orolig. Tänk om det sker igen? Tänk om de då måste ta bort en äggledare? Gaaaah, hjärnan går på högvarv!!! Den dagen jag får ett plus kommer att bära med sig veckor av oro innan vi får svar på om det är en "normal" graviditet.

Jaja, nu är jag inte gravid än. Ska försöka släppa dessa tankar ett tag och låta livet ha sin gång. (Lättare sagt än gjort såklart) Blir väl kanske att man tänker mer när man sitter hemma själv om kvällarna. Mannen har ju flytt huset över helgen. I morgon kommer han dock hem. Äntligen!!

Vilken tur att jag har min lilla älskling hos mig. Skruttan har dock haft lite feber sedan igår och jag hör att andningen börjar låta lite ansträngd. Hoppas hoppas det inte blir värre än i nuläget. Vill inte att det ska visa sig att det är förkylningsastma som de misstänkte sist hon var förkyld.

Nu ska jag krypa ner bredvid lilltrollet och tänka positiva tankar på min väg in i drömmarnas värld! Godnatt!

Tuff dag på jobbet följt av kvällsmöte till 20. Jag är helt slut. Har dock svårt att slappna av efter kvällsmöte. Hjärnan vill inte riktigt stänga av tankegångarna. Vet dessutom att det blir en tuff dag i morgon med. Många tankar som snurrar och en kropp som skriker efter vila.

I morgon lämnar C hemmet för en helg med grabbarna. De ska till Sälen och roa sig. Så det blir tjejmys hela helgen. Mamma/mormor kommer och håller oss sällskap. Känns skönt!

Nu känns ögonen som bly.

Godnatt!

I morse fick jag lite extra vardagsmotion på grund av mitt dåliga minne. En arbetskamrat sa då "Nej du har inte dåligt minne, du har bara mycket att göra". Så jäkla bra sagt! Stämmer nog ganska bra faktiskt. Har haft ont i magen (magkatarr?) och varit stressad sedan jag kom tillbaka från julledigheten. Det har verkligen varit, och är, mycket att göra. Inskolningar, pappersarbete, möten, vardagen med en energisprudlande dotter. Plus massa inplanerat för några helger framöver. Inte konstigt man glömmer saker.

Därför ska vi ta denna helg till att bara ta det lugnt. Andas, glömma måsten och fokusera på att samla energi inför kommande vecka.

Den ena ultraljudsbilden efter den andra dyker upp på fb och instagram. Hoppas innerligt att vi också ska få genomgå den underbara upplevelsen, dvs ett ultraljud, igen. När är ju en annan fråga, men jag hoppas att det ska ske. Någongång. Inte allt för långt in i framtiden!

Fick njuta av en väns ultraljud via sms idag. Får liksom glida med i mina vänners lycka tills min egen kommer. Alltid något!

Då var det dags att slänga sig i säng för att samla lite energi inför morgondagen. Dags att infinna sig på jobbet igen. Känns skönt att sätta fart på riktigt igen. Återstår dock att se hur länge O håller sig frisk denna gången. Hon börjar dock inte förrän på onsdag. Det är ju mjukstart nu eftersom det är röd dag på tisdag igen.

Vi avslutade ledigheten med en mysig eftermiddag i vintersolen.

Vore det inte omöjligt i detta läge, så hade jag kunnat tro att jag är gravid. Extrem trötthet, humörsvängningar och svag mensvärk. Tyvärr är det nog just bara själva mensen som är på ingång. Vilket i och för sig är bra, då man vet att allt fungerar som det ska efter operationen. Man får försöka se det från den ljusa sidan.

Tröttheten beror förmodligen på sömnbrist (låter som en ganska relevant anledning va?). O sover ofta tätt tätt intill mig om nätterna, och vissa nätter på mig. I natt sov hon på mig nästan hela natten, vilket innebär ganska lite och knackig sömn för mig. Min lilla klängapa.

Det nya året firades in med våra älskade vänner. Stora som små. Det var en underbar dag med bob-åkning, korvgrillning, trerätters, spel och många härliga skratt. Menyn (catering från Karlskoga Wärdshus) bestod för min del av Skaldjurscocktail, oxfilé med potatiskaka, savoykål och rödvinssås, samt pina-colada-pannacotta med ananas. Supergott.

O vaknade strax innan tolvslaget och tyckte smällarna var otäcka. Jag fick ha henne i min famn när 2014 gick över till 2015, men sedan somnade hon gott igen. Då gick jag ner och skålade in det nya året med de härliga få som var kvar. Så otroligt lyckat slut på året.

2014 bestod av så underbara stunder som vi för alltid kommer att minnas. Men som alltid i livet har vi, även detta året, haft våra mindre bra stunder. Stunder som man minns lite extra just för att de var så jobbiga. Dessa stunder vet man dock kommer att försvinna ur minnet när en ny period tar vid och lyckan vänder sitt ansikte åt vårt håll. Därför ser jag nu fram emot 2015 och hoppas att det blir ett år fyllt av glädje och kärlek. Nu släpper vi det gamla och ser fram emot det nya.