Händer ofta nu för tiden, speciellt dessa härliga onsdagar när vi har sovmorgon, att O vaknar före 6. I morse vaknade hon ca 5.20 och var inte trött nog att somna om. Låg kvar i sängen till klockan 6, sedan var det bara att kliva upp.

Nu ligger lillbruden i soffan och tittar på Lotta på Bråkmakargatan medan jag försöker hålla mig vaken bredvid. Jag är sjukt trött. Kan bli en seg dag detta om inte den extra energin slår till!!

Godmorgon!

Världens mammigaste tjej just nu!

I natt hade jag två stycken som sparkade på mig. En inifrån och en utifrån. Mina små huliganer hehe.

Kunde inte riktigt somna om när lillskit i magen sparkade. Har ju inte känt rörelser så tydligt hittills och därför njöt jag av att äntligen känna tydliga sparkar!!

Esc ikväll då. Är redan trött, så vi får väl se vad mycket jag orkar se. Drygt att det ska börja så sent som nio. Finns inte en chans att jag orkar se hela! Måste väl se Måns i alla fall. Sedan får nog jag nog läsa mig till resultatet i morgon bitti.

Då har vi bara halva tiden kvar innan vi får träffa vår lilla parvel för första gången. Veckorna går sjukt fort denna graviditet. Det är bara väntan på ultraljudstiderna som känts otroligt sega. Annars har tiden bara svischat förbi. Känns dock bra att det är några månader kvar. O är inne i en extremt mammig period. Hon blir dessutom väldigt avis när något annat barn närmar sig HENNES MAMMA. Jisses!

Hon har ju varit så i perioder tidigare, men bara med barn i hennes egen ålder. Nu får jag inte ens hålla hennes en-månaders-kusin för en kort stund. Hon blir hysterisk.

Hoppas det går över snart och att hon inte tycker att mamma överger henne när det kommer en ny familjemedlem. Jag måste tänka på att ge henne all tid jag bara kan då med!!! Mammas älskade unge!

Gårdagen bjöd på en spännande vändning i vår planering. 10.30 var det dags för rutinultraljud och vi skulle äntligen få reda på om Olivia skulle få en lillasyster eller lillebror. Nyfikenheten hade varit extrem i flera veckor. Väl där så ser allt bra ut, vilket var huvudsaken. När vi sedan skulle kika på de nedre delarna för att se vad vi väntar så visar det sig att vi har en blyg, eller envis, liten krabat därinne. Trots flera försök så ville bebis inte visa sina privata delar. Så nu får vi snällt vänta tills vi får träffa lilla älsklingen innan vi vet om det är en pojke eller flicka.

Med tanke på min extrema nyfikenhet så trodde jag att jag skulle bli väldigt besviken om det blev på det här viset. Det blev jag dock inte. Kändes mer som att det var meningen att vi inte skulle veta än.

Plötsligt känns det otroligt spännande att inte veta. Att få en överraskning när vi ligger där på förlossningen. Så kände jag verkligen inte förut. Känner mig riktigt glad över att det blev som det blev.