Igår fick vi ett brev på posten som gjorde att en stor oro försvann. Vi fick Malvas placeringsbeslut. Hon har, tack och lov, fått plats på samma förskola som Olivia. Det är väldigt få som har fått sina barn på samma förskola, så jag är oerhört tacksam över att just vi fick det. Jag lider verkligen med de av mina vänner som nu måste stressa runt både vid lämning och hämtning. Ha dubbla föräldramöten, luciatåg, samtal med mera. Det kommer antagligen att bidra till både stress och ett besvärligt pusslande. Oerhört tråkig situation!

I januari är det alltså dags. Då ska vår lilla bebis, som inte är någon bebis längre, skolas in. Jag börjar bli nervös, trots de 4 månader av föräldraledighet som faktiskt kvarstår. Då ska jag tillbaka till jobbvardagen igen med allt vad det innebär. Nervöst, spännande, skrämmande och roligt. Oerhört blandade känslor.

Tokiga lilla grynet!!

Vilken höst vi har framför oss. Det är något inbokat varenda helg i 7 veckor framöver. Det är ju galet. Roliga grejer som tur är, men det känns ändå lite smått stressande. Desto mer man har planerar desto fortare går ju tiden. Det kommer att säga poff så är 2017, inskolning och jobb i fokus. Tiden går för fort!!

Jag längtar redan efter tjejerna, och jag har inte ens åkt än. Hur ska detta gå?

Jag kan känna en oro över att Olivia ska tycka att jag är borta länge. Att hon ska bli ledsen. Hon är, och har alltid varit, väldigt mammig. Hon har dock en hel del roligt framför sig i helgen, vilket jag hoppas kommer att hjälpa en hel del.

När det kommer till Malva så vet jag att tidsperspektivet inte är lika utvecklat. Hon kommer förmodligen, som alltid, bli jätteglad när vi ses igen. Däremot kommer hon inte att fundera över vart jag är medan jag är borta.

Den som jag är mest orolig över är mig själv. Jag har varit borta högst två nätter från tjejerna och det har räckt. Nu ska jag vara borta i fyra nätter. Jag ska verkligen försöka tänka att det är nyttigt att längta ibland. Att det kommer att bli underbart när vi ses igen. För nog kommer jag att längta vill jag lova.

Kärleken till er är oändlig!

Jag kom på mig själv med att känna en så härlig känsla ikväll. En känsla som tyvärr inte alltid har varit självklar.

Det fanns en period, då Olivia var liten, då jag inte mådde helt bra. Jag vet inte exakt när det började, heller inte exakt när det slutade. Jag vet bara att jag inte kände igen mig själv.

Jag minns så väl den ständiga tröttheten. Viljan till så mycket, men orken för så lite. Jag ville träffa vänner, men orkade inte alltid bära upp fasaden. Det tärde för mycket. Tog för mycket energi. Jag ville plocka och städa här hemma. Ville för att slippa se skiten, för att andra skulle slippa se skiten, men jag orkade inte. Den enda jag hade energi och ork till var Olivia. Oerhört tacksam för det, men hela jag försvann in i den lilla bubblan. Jag kände det som att hon var den enda som verkligen älskade mig, behövde mig. Som om det endast var henne jag levde för. Trots detta bar jag på en ständig ångest. Ångest för morgondagen. Ännu en dag med alldeles för mycket känslor som jag inte kunde sortera. Jag höll på att förlora mig själv.

Då pratade jag endast med C om detta, men vi förstod ändå inte riktigt vad som hade hänt, vad som hände. I efterhand har jag vågat öppna mig för fler. Idag förstår jag att det var vad man kallar för förlossningsdepression.

När Malva föddes kände jag inte direkt någon oro för att detta skulle återupprepas. Jag kunde dock känna av tankarna och känslorna. Som om de låg på lur. Jag bestämde mig dock redan under graviditeten att ta det lugnt. Att inte stressa. Att prioritera. Detta och stödet från nära och kära har verkligen hjälpt mig att komma tillbaka till ett starkare jag igen.

Med två barn blir det såklart stökigt här hemma och stressen är en del av vardagen. Jag har dock både vilja och ork att ta tag i saker, samt förmågan att inte alltid påverkas så av den vardagliga stressen. Jag må ha förlorat några vänner längs vägen som inte orkat stå ut tills det fanns energi och självinsikt nog hos mig för att förklara, men så har man förstått att livet fungerar.

Känslan jag fick ikväll var längtan efter morgondagen. Längtan efter ännu en vardag. Med allt vad det innebär!!

När C kom hem från jobbet så tog han med barnen till lekparken för en liten stund. Underbart att, om bara för en kort stund, få sätta sig ner och andas. Ska alldeles strax ta tag i middagen och sedan är det full rulle igen fram till läggdags. Ikväll är det badtajm för de små och C ska klippa gräset. När brudarna somnat är det tv-kväll för hela slanten. Idol OCH Paradise. Wohoo!

I helgen åker jag och svägerskan till Stockholm. Blir två nätter tillsammans med henne, hennes morbror och hans familj. Sedan ska jag sova kvar hos Elins syster en natt för att därefter åka på en liten resa på egen hand. Kanske att jag berättar mer om denna resan någon gång framöver. Kanske inte.

Jaha, vips så var den stunden över. Dags att ta plats vid spisen.

Då har vi gjort vårat på Filipstadsmarken för i år. Jag, tjejerna, mamma och syrran åkte in vid 10-snåret och kom hem igen strax före 17. Det blev en dag fylld av glädje. Speciellt från vår 3-åring. Hon har ätit massa gottigt från olika stånd, fått ansiktsmålning, åkt karuseller och förvandlades dessutom till Dolly Style.

[Bild]

Masken med kusin Miranda och morbror Mathias.

[Bild]

Världens sötaste katt och världens sötaste (och aningens läskiga haha) spindelmannen.

[Bild]

"Jag är så vacker mamma"

Ja min älskling. Du är den vackraste!


Det blev även kålsoppa med släkten och några snabba möten med gamla vänner och bekanta.

Nu ska jag lägga mig läsa. Är helt slut efter denna härliga dag. Mycket pågrund av en irriterande förkylning som kommit på besök. Hoppas på en vändning snart!! Godnatt

Då har vi fått klartecken att börja introducera mjölkprodukter. Vi ska starta med att byta ut kvällens flaska till vanlig ersättning och verkar det fungera så kan vi testa oss fram även med annat. Håller alla tummar och tår för att hennes lilla kropp ska klara av mjölkprodukter nu!

Vi fick dock veta att hon har astma. Så nu blir det till att ge inhalator två gånger om dagen. Olivia har ju förkylningsastma, så henne ger vi vid behov. Denna lilla dam har dock vanlig astma, så hon behöver ha medicin dagligen. Ska ringa tillbaka om 3 månader för att berätta hur det gått och sedan blir det uppföljning om ett år. Är det inte det ena så är det det andra. Jag hoppas bara detta hjälper nu och stärker hennes immunförsvar!

Malva har sovit otroligt bra sedan hon föddes. Hon har sovit i sin säng varje natt, med undantag från vissa dagar den korta perioden då jag ammade. Hon flyttades över till eget rum när hon bara var några månader (minns ej exakt just nu) och hon slutade äta nattetid för längesen. Visst kan det komma någon jobbigare natt ibland när hon vill ha mat eller vi får springa in och stoppa in tutten någon gång, men farligare än så har det inte varit. De tuffaste nätterna har berott på magont, och de har varit få.

Det var en period nyss då hon sov precis hela nätterna från ca 19-20 till 6-7. Helt underbart med tanke på vad krånglig Olivia var när hon var liten. Man kände att man verkligen var värd det nu! MEN nu i några dagar så har Malva vaknat jätteofta och varit ledsen. Man får lägga rätt henne, stoppa in nappen och stå kvar ett tag tills hon somnar om. I natt var vi till och med vakna med henne mellan ca 23:40-02:00. Jag känner mig helt död. Hjälper inte att jag har åkt på en trälig förkylning dessutom.

Jag hoppas innerligt att denna period av vakna nätter beror på att även hon är förkyld och att det vänder snart igen!!

I morgon ska jag med Malva till barnmottagningen. Vi ska följa upp hennes mjölkallergi och så ska de göra en ny allergiutredning. Just för att hon har varit förkyld och rosslig i bröstet sedan födseln. Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till. Hon är ju så sjukt infektionskänslig också, så kan vara bra att få denna utredning gjord innan hon ska börja förskolan. Lilla pluttan. Tur att hon trots detta är så otroligt glad och nöjd av sig.

Tittar man på bilder från tiden innan hon började äta mjölkfritt och efter så ser man verkligen vilken skillnad det är. Hon var så smal och liten innan hennes kropp fick den mat den kunde ta till sig och bevara.

Detta togs 10 december och det nedanför togs 16 januari.