Strax efter 5 onsdagen den 14 oktober vaknar jag av att jag känner mig kissnödig. När jag reser på mig så sipprar det längs benen och det hinner bli en stor pöl på golvet innan jag sätter mig på toaletten. Ja viskar till mig C och säger att det antagligen är vattnet som gått. Eftersom jag inte har några andra känningar så säger jag att han kan lägga sig hos O igen tills jag pratat med fl.

8:30 får vi en tid för kontroll. Jag och C gör oss i ordning, packar klart alla väskor och äter frukost. Vi väcker O, gör henne i ordning och C går ner och lämnar henne på förskolan. Hon blir överlycklig när vi säger att det kanske blir farmor som hämtar henne idag.

Jag börjar tvivla på att det är vattnet som har gått. Det kom inget mer vätska och jag hade absolut inga andra känningar. Det visade sig på kontrollen att jag hade rätt. Vattnet hade inte gått, jag hade fått en "rejäl flytning" som de kallar det. Fick precis likadant när jag väntade O, bara det att värkarna startade i samma stund som det hände. Nu ingenting. Vi fick snällt åka hem och fortsätta vänta.

C åkte tillbaka till jobbet och jag la mig för att sova en stund. Vaknar kissnödig strax efter 11. Inne på toaletten får jag luta mig mot toaletten för att ta emot en värk. Oh ja, detta MÅSTE vara en värk. 30 minuter senare kommer en till. Det är alltså långt emellan, men något händer. Jag ringer C och säger att han ska vara beredd utfall de blir tätare. När jag har ca 2 värkar på 10 minuter så ringer jag fl. De säger att jag ska ta två alvedon och en dusch. Att vi får ringa igen när vi känner att det är dags att komma in. Eller om vi undrar något. C är på väg hem, jag har tagit två alvedon, MEN jag tar mig inte in i duschen. Värkarna är fruktansvärda. Det har gått ner på 5 minuter emellan. Jag ringer fl igen och säger att jag nog vill komma in direkt. Vi är absolut välkomna om vi själva känner så. När C kommer är det fyra minuter mellan värkarna. Jag är oerhört tacksam över att vi hade hunnit packa klart och att jag hade hunnit äta. Nu kunde vi bara ta på oss skorna och åka.

Klockan är ca 13 och vi befinner oss inne på förlossningsrum 3. De kopplar mig på en ctg-kurva och till slut får jag ringa och fråga när det är klart. Värkarna är för intensiva. Jag vill ha lustgas. De gör en kontroll och jovisst. Jag är öppen 8cm. Det var bra att vi kom in när vi gjorde det sa barnmorskan. Jag fick lustgas! Älskade älskade lustgas haha.

När kvällspersonalen tog över så hände det grejer. Barnmorskan lämnade inte min sida på hela tiden. De tog vattnet och jag fick testa olika ställningar för att den lilla skulle tränga ner sista biten. Jag fick testa att krysta när jag hade värkar. Nu kom vi till min fasa inför förlossningen. Med O krystade jag i flera timmar utan krystningsvärkar. Denna gången kände jag ett tryck bakåt, men kroppen vek aldrig ihop sig utan att jag kunde stå emot själv. Sådär som jag fått höra att det "ska" kännas. Till slut är det dock dags att placera sig i sängen. Enligt bm så har hon sett bebisens huvud. Mycket hår. Jag vågar inte tro på henne. Det är säkert lång tids plåga kvar. Efter några värkar och krystningar till så händer det. Ut kommer en skrikande, svarthåriga, helt underbart söt liten flicka. Klockan är 15:47. Vi har fått ännu en prinsessa. Smärtan är över!! Hm... eller?

Kunde inte minnas denna smärta efter förlossningen med O. Det var inga problem att få ut moderkakan, men jag hade så ont. Ville inte att de skulle röra mig mer. Det var extremt plågsamt när bm skulle försöka laga en liten bristning och de till slut fick tillkalla läkare för att hon inte kunde se på grund av allt blod. In kommer då samma läkare som uteslutit vattenavgång på morgonen (min favoritläkare som också var den som tog O med sugklocka). Han stannar upp och tittar förvånat på oss "Är det sant? Haha, grattis" säger han och ler stort. Han hade nog inte förväntat sig att vi skulle få barn samma dag.

Läkaren ser direkt att jag måste till op för att stoppa blödningen. Jag hade haft det på känn sedan bm började se lite smått bekymrad och fundersam ut.

Prinsessan får komma till pappa och jag körs direkt ner till op.

Vaknar galet törstig och sjukt frusen. Får ligga på uppvaket, bland snorkig personal, ett tag och längta efter min familj. Strax före 19 får jag äntligen komma upp till vårt familjerum, nummer 20. En underbar känsla! De väger och mäter vår lilla skatt till 3230g och 49cm. 105g och 1cm större än storasyster. Ännu en perfekt liten krabat.

Den 15/10 har vi äntligen bestämt oss för hennes namn. Hon ska heta Malva!

I natt har vi inte sovit mycket jag och mina flickor. O vaknade vid 3:40 och ville se bebisen. Då vaknade M också. Sedan blev det amningsfest fram till 6:30. Hon vägrade somna om. Ville bara snutta hela tiden. Som tur var så sov vi båda väldigt bra när O och C gick upp vid 7. Fick en behövlig stunds sömn innan vi tog morgon.

Jag har varit uppe och lagat lite mat och plockat lite idag, annars har jag mest spenderat tid i soffan. Äta, sova, bajsa är ju vardagen för en sådan här liten. Så vi har passat på att mysa massor. Lära känna varandra. O och C har gjort lite ärenden, samt varit ute och lekt en sväng. Vi fick dessutom besök av farmor och farfar. Flickorna har redan fått massor av fina saker. Leksaker, kläder, gosedjur med mera. Bortskämda från start av våra nära och kära.

Nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag skriver. Ska ta en kopp te och se "Så mycket bättre" innan vi går och lägger oss.

Älskade lilla M är redan en självklar del av oss och man vet ju att från och med nu så kommer kärleken bara att växa. Hon är så sjukt söt. Precis som O var när hon var nyfödd.

Har precis väckt denna skönhet för amning. Måste få igång den ordentligt nu!! Kämpade en hel del i natt, men hon var mest bara förbannad och till slut alldeles för trött. Nu har hon i alla fall snuttat i snart 20 minuter. Även om det innebär att jag får kittla henne lite ibland för att hon ska vakna till och suga. Hoppas detta fungerar bra när vi kommer hem. Tänker på storasyster också. Speciellt nattetid.

Jösses vad jag längtar hem till O nu. Pratade med henne igår kväll vilket bara var dumt. Hon blev ledsen och jag bröt ihop när vi lagt på. Hon hade dock somnat 10 minuter efter det så hon var helt slut. Mammas finaste. Snart ska vi kramas massor!!

Efter att O hade kommit så kände jag direkt (trots att den fl var tuff) att jag skulle kunna göra om det. Idag, både under själva förlossningen och nu efteråt så känner jag att JAG ÄR SÅÅÅ KLAR! Känns underbart att detta var sista gången haha. SÅterstår att se vad jag säger om ett par månader!!

Men nu har jag ju två prinsessor. Vad mer kan jag behöva?!!! Kärlek!!

151014 klockan 15:47 föddes äntligen lillasyster! Hon är 49cm lång och väger 3230g. Ännu en underbar prinsessa till familjen. Ingen är lyckligare än vi!!

Jag förlorade för mycket blod, så det blev en resa ner till operationsbordet nästan direkt. Jag kände ganska snabbt att något var galet. Mådde inte alls bra! Så det var ju skönt att få det åtgärdat, men kände mig snuvad på första stundens lycka och den första anknytningen med henne! Strax före 19 fick jag komma upp till henne och C igen! Det var ett underbart möte.

Förlossningsberättelser och namn kommer senare. Ska göra ett försök till att sova! De andra sussar sött!!

Godnatt

Jag har bokat in mig på en föräldragruppskväll, med trots som tema, nästa vecka. De vet om läget, så jag deltar ju om bebis inte har anlänt då. Det ska bli riktigt intressant att diskutera vad som är så oerhört aktuellt för oss just nu. O är ju inne i en riktigt jobbig period. Både för oss, men kanske mest för henne själv. Hon kan bli så extremt arg. Sådär tonårsilsk så att hon stampar och vrålar mot en. Hihi, blir nästan lite full i skratt när jag tänker på henne. Vad mycket känslor i en sådan liten kropp. Älskade lilla hjärtat! Hon har också kommit in i en period då hon slutat att lyssna på vad man säger. Vanligtvis är hon enkel att diskutera med. Bra på att lyssna när man förklarar saker och ting. Nu är det ignorans eller testning av gränser mest hela tiden. Jag känner dock att det ibland är mitt fel att det blir värre än vad det skulle behöva vara. Jag har inte samma tålamod nu när jag inte mår helt bra. Hemskt att känna att det går ut över henne, men jag är ingen supermorsa. Finns de ens?!

Nu ska jag strax ge mig på en natts sömn och möta vår 6:e dag att gå över. Ska försöka skapa en bra dag med O. Så lite tjat som möjligt och så få tjafs som möjligt. Jag ska fokusera på de bra stunderna. De stunderna är ju faktiskt fler!! Som tur är!

Jag älskar dig min finaste!!!!

Idag är vi i vecka 40+4. Jag känner mig skitjobbig som är så extremt negativ. Jag kan verkligen inte tänka på nåt annat än bebisen och NÄR den tänkt komma. Jag är så sjukt klar nu. Så sjukt trött och bitter. 10 dagar kvar innan vi ens får komma in för en igångsättningsplan. Skulle vi gå ända tills dess och de säger att jag får komma tillbaka om en eller ett par dagar så blir jag galen. Eller jag kommer antagligen att bryta ihop. Det gör jag ju redan som det är nu när jag är som känsligast!

O har frågat ett flertal ggr om inte bebisen kommer snart. Hon har dessutom, de två senaste dagarna, kollat i spjälsängen om bebisen har kommit. Hon har samma dåliga tålamod som sin kära mor. Vad som är till hennes fördel i detta är tidsperspektivet. Hon har inte riktigt koll på det ännu. Själv känner jag av varje minut av vareviga dag. Japp, så synd är det om mig haha. Negativ som sagt!!! Gaaah!!!

Längtar tills jag skriver ett sådant här boooring inlägg och det sedan följs av ett "rosa-moln-inlägg", som vi såklart får hoppas att det blir. Kan ju inte gå och förvänta mig något annat.

Kom nu vår älskade lilla son/dotter, syster/bror. Vi längtar så vi blir tokiga här hemma!!!

Nopp, ingen bebis här än!! Jag blir snart tokig, men det vet ni nog vid detta laget. 4 dagar över. Hallå, kom ut nu älskling!!!!

Vi har precis kommit hem från öppna förskolan. Olivia sover tungt och jag tittar på Greys anatomy. Skulle behöva sova jag med, men kan inte slappna av just nu! Min kära mor kommer när hon slutat så jag kanske passar på att vila lite då.