Direktlänk till inlägg 2 mars 2014
Nu ligger jag här hemma i gästrummet och känner mig frustrerad. Vill bara må bra. Vill ta en dusch, göra nig i ordning för en dejt med mina fina flickor och sedan äta middag hos mina svärföräldrar. Så som det var tänkt.
Att ta det lugnt är inte riktigt min grej längre. Jag vill må bra så att jag kan umgås med min familj. Med Olivia. Vill inte ligga här och tycka synd om mig själv.
Det värsta är nog att jag blir orolig. Tänk om det är ngt allvarligt? Tänk om jag skulle ha ngn sjukdom som sätter upp hinder för mig i min förmåga att ta hand om Olivia. Än värre, tänk om jag skulle dö?!?!
Jag vet att det låter drastiskt och det är det ju förhoppningsvis. MEN dessa tankar grundar sig i alla känslor jag fått sedan jag blev mamma. Tanken på att något skulle hända mig, än värre Oliva, så att vi skulle skiljas från varandra. De tankarna är nästan outhärdliga. Tankar man måste tränga bort för att inte bli knäpp. Det kallas kärlek!!
Då var vi tillbaka till mina magproblem igen. Jag fick en tid hos en läkare på kirurgen för några veckor sedan och gick dit i tron om att han skulle undersöka mig och sedan boka in mig för operation, såsom läkaren på vårdcentralen hade sagt. Så blev ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|