Då har vår lilla älskling varit hos oss i över två veckor. Tiden går mycket fortare nu när hon finns utanför kroppen och jag njuter!!

Hon är ganska svår att få att somna om vissa nätter, men annars tycker jag att det går bra. Hon är bedårande söt!

Storasyster är imponerande tålmodig och underbar mot lillasyster. Visst sätter hon mamma och pappa på prov ibland, men det är ju inte så konstigt. Livet har förändrats drastiskt och hon är dessutom i en känslig ålder.

Det är snart dags för oss att gå och hämta hem stora prinsessan. Har längtat efter henne en dag som denna, då vi bara har varit hemma! Trots våra små duster så älskar jag denna brud så oerhört oerhört mycket!

Skulle lägga upp denna bild, kopplat till förra inlägget...

Har ännu inte lärt mig hur man går in och ändrar ett inlägg genom mobilen.

Den sista bilden jag la upp i förra inlägget visar vår trötta älskling igår kväll! Hon gjorde allt för att inte somna haha. Såg inte sådär jättebekvämt ut där med huvudet mot soffkanten. Älskade hjärtat vad vi älskar dig!!!

Igår var det full rulle hela dagen. Jag och mina tre älsklingar åkte ner på stan på förmiddagen. Vi shoppade till oss alla och åt lunch. Supermysigt!! Därefter åkte vi hem till svågern med familj. De stora barnen gick ut på långpromenad med papporna och två rottisar, medan vi mammor stannade inne med de små som sov. Middagen bestod av pizza, lek och mys hemma hos några vänner. Helt klart en härlig fredag!

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på. Jag behöver i alla fall ta en dusch. Som varje morgon just nu. Har sådana extrems svettningar om nätterna. Tydligen så kan det vara vätskan man samlat på sig under graviditeten. Jag tyckte dock inte jag var så vätskesvullen. Mage hade jag dock och den degen som nu samlats som en enda stor bulle kommer jag nog inte att bli av med på ett tag. Har extrem ångest över detta! Jag vet att jag nyss fått vår älskling och att det kommer att bli bättre, men jag förstår ju att det är mycket slit som kommer att ligga bakom. Om jag ens kommer att lyckas! Tur att det inte är sommar än på ett bra tag!

Tänk om man slapp vara trött om dagarna. Vad mycket enklare livet skulle vara då. Vad mycket lättare vardagen skulle kännas. Nu har jag i och för sig fortfarande lite lågt blodvärde, men ändå. Jag är så sjukt trött. Huvudet hänger ju inte med!!

Vi får hoppas att det hinner bli lite bättre tills dess att C ska tillbaka till jobbet. När det är dags att vara själv med barnen om dagarna. Tacka vet jag förskolan! O älskar att vara där, mamman får lite avlastning!

Idag har båda sessorna sovit middag. O har haft det tufft med sin krupphosta i några nätter och dessutom vaknat tidigt. Det, plus den stora förändringen som skett senaste veckan, tar såklart på krafterna. Hon är duktig ändå!! Hon tar väl hand om lillasyster. Är väldigt mån om henne! Det gör gott i hjärtat att se!!

Jag har minsann haft tur här i livet. Två helt fantastiskt fina flickor och en perfekt pappa, sambo och livskamrat. Visst är det tufft emellanåt. Lite sömn blandat med trots och vardagsstress kan leda till onödiga diskussioner och göra vissa dagar jobbiga, men i det stora hela så är vi en perfekt sammansättning. Vi har det verkligen bra tillsammans.

Något som dock skrämmer mig lite är tiden. Både jag och C är rastlösa själar som vill att det ska hända något omkring oss mest hela tiden. Vi njuter av livet tillsammans med människorna omkring oss. Dock gör det att tiden går så onödigt fort. Jag hinner inte riktigt med ibland. Jag måste lära mig att stanna upp ibland och uppskatta det jag har. För det gör jag verkligen.

Tre sjukt trötta tjejer, men oj vilken kärlek!!

Strax efter 5 onsdagen den 14 oktober vaknar jag av att jag känner mig kissnödig. När jag reser på mig så sipprar det längs benen och det hinner bli en stor pöl på golvet innan jag sätter mig på toaletten. Ja viskar till mig C och säger att det antagligen är vattnet som gått. Eftersom jag inte har några andra känningar så säger jag att han kan lägga sig hos O igen tills jag pratat med fl.

8:30 får vi en tid för kontroll. Jag och C gör oss i ordning, packar klart alla väskor och äter frukost. Vi väcker O, gör henne i ordning och C går ner och lämnar henne på förskolan. Hon blir överlycklig när vi säger att det kanske blir farmor som hämtar henne idag.

Jag börjar tvivla på att det är vattnet som har gått. Det kom inget mer vätska och jag hade absolut inga andra känningar. Det visade sig på kontrollen att jag hade rätt. Vattnet hade inte gått, jag hade fått en "rejäl flytning" som de kallar det. Fick precis likadant när jag väntade O, bara det att värkarna startade i samma stund som det hände. Nu ingenting. Vi fick snällt åka hem och fortsätta vänta.

C åkte tillbaka till jobbet och jag la mig för att sova en stund. Vaknar kissnödig strax efter 11. Inne på toaletten får jag luta mig mot toaletten för att ta emot en värk. Oh ja, detta MÅSTE vara en värk. 30 minuter senare kommer en till. Det är alltså långt emellan, men något händer. Jag ringer C och säger att han ska vara beredd utfall de blir tätare. När jag har ca 2 värkar på 10 minuter så ringer jag fl. De säger att jag ska ta två alvedon och en dusch. Att vi får ringa igen när vi känner att det är dags att komma in. Eller om vi undrar något. C är på väg hem, jag har tagit två alvedon, MEN jag tar mig inte in i duschen. Värkarna är fruktansvärda. Det har gått ner på 5 minuter emellan. Jag ringer fl igen och säger att jag nog vill komma in direkt. Vi är absolut välkomna om vi själva känner så. När C kommer är det fyra minuter mellan värkarna. Jag är oerhört tacksam över att vi hade hunnit packa klart och att jag hade hunnit äta. Nu kunde vi bara ta på oss skorna och åka.

Klockan är ca 13 och vi befinner oss inne på förlossningsrum 3. De kopplar mig på en ctg-kurva och till slut får jag ringa och fråga när det är klart. Värkarna är för intensiva. Jag vill ha lustgas. De gör en kontroll och jovisst. Jag är öppen 8cm. Det var bra att vi kom in när vi gjorde det sa barnmorskan. Jag fick lustgas! Älskade älskade lustgas haha.

När kvällspersonalen tog över så hände det grejer. Barnmorskan lämnade inte min sida på hela tiden. De tog vattnet och jag fick testa olika ställningar för att den lilla skulle tränga ner sista biten. Jag fick testa att krysta när jag hade värkar. Nu kom vi till min fasa inför förlossningen. Med O krystade jag i flera timmar utan krystningsvärkar. Denna gången kände jag ett tryck bakåt, men kroppen vek aldrig ihop sig utan att jag kunde stå emot själv. Sådär som jag fått höra att det "ska" kännas. Till slut är det dock dags att placera sig i sängen. Enligt bm så har hon sett bebisens huvud. Mycket hår. Jag vågar inte tro på henne. Det är säkert lång tids plåga kvar. Efter några värkar och krystningar till så händer det. Ut kommer en skrikande, svarthåriga, helt underbart söt liten flicka. Klockan är 15:47. Vi har fått ännu en prinsessa. Smärtan är över!! Hm... eller?

Kunde inte minnas denna smärta efter förlossningen med O. Det var inga problem att få ut moderkakan, men jag hade så ont. Ville inte att de skulle röra mig mer. Det var extremt plågsamt när bm skulle försöka laga en liten bristning och de till slut fick tillkalla läkare för att hon inte kunde se på grund av allt blod. In kommer då samma läkare som uteslutit vattenavgång på morgonen (min favoritläkare som också var den som tog O med sugklocka). Han stannar upp och tittar förvånat på oss "Är det sant? Haha, grattis" säger han och ler stort. Han hade nog inte förväntat sig att vi skulle få barn samma dag.

Läkaren ser direkt att jag måste till op för att stoppa blödningen. Jag hade haft det på känn sedan bm började se lite smått bekymrad och fundersam ut.

Prinsessan får komma till pappa och jag körs direkt ner till op.

Vaknar galet törstig och sjukt frusen. Får ligga på uppvaket, bland snorkig personal, ett tag och längta efter min familj. Strax före 19 får jag äntligen komma upp till vårt familjerum, nummer 20. En underbar känsla! De väger och mäter vår lilla skatt till 3230g och 49cm. 105g och 1cm större än storasyster. Ännu en perfekt liten krabat.

Den 15/10 har vi äntligen bestämt oss för hennes namn. Hon ska heta Malva!

I natt har vi inte sovit mycket jag och mina flickor. O vaknade vid 3:40 och ville se bebisen. Då vaknade M också. Sedan blev det amningsfest fram till 6:30. Hon vägrade somna om. Ville bara snutta hela tiden. Som tur var så sov vi båda väldigt bra när O och C gick upp vid 7. Fick en behövlig stunds sömn innan vi tog morgon.

Jag har varit uppe och lagat lite mat och plockat lite idag, annars har jag mest spenderat tid i soffan. Äta, sova, bajsa är ju vardagen för en sådan här liten. Så vi har passat på att mysa massor. Lära känna varandra. O och C har gjort lite ärenden, samt varit ute och lekt en sväng. Vi fick dessutom besök av farmor och farfar. Flickorna har redan fått massor av fina saker. Leksaker, kläder, gosedjur med mera. Bortskämda från start av våra nära och kära.

Nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag skriver. Ska ta en kopp te och se "Så mycket bättre" innan vi går och lägger oss.

Älskade lilla M är redan en självklar del av oss och man vet ju att från och med nu så kommer kärleken bara att växa. Hon är så sjukt söt. Precis som O var när hon var nyfödd.

Har precis väckt denna skönhet för amning. Måste få igång den ordentligt nu!! Kämpade en hel del i natt, men hon var mest bara förbannad och till slut alldeles för trött. Nu har hon i alla fall snuttat i snart 20 minuter. Även om det innebär att jag får kittla henne lite ibland för att hon ska vakna till och suga. Hoppas detta fungerar bra när vi kommer hem. Tänker på storasyster också. Speciellt nattetid.

Jösses vad jag längtar hem till O nu. Pratade med henne igår kväll vilket bara var dumt. Hon blev ledsen och jag bröt ihop när vi lagt på. Hon hade dock somnat 10 minuter efter det så hon var helt slut. Mammas finaste. Snart ska vi kramas massor!!