Då var vi tillbaka till mina magproblem igen. Jag fick en tid hos en läkare på kirurgen för några veckor sedan och gick dit i tron om att han skulle undersöka mig och sedan boka in mig för operation, såsom läkaren på vårdcentralen hade sagt. Så blev det inte! Han undersökte mig och sa sedan att han inte kunde känna något navelbråck. Gissa om jag blev förvånad? Chockad kanske snarare är det rätta ordet. Jag hade gått och ställt in mig på att det var ett navelbråck jag hade. Visst, jag var ledsen över att behöva genomgå ytterligare en operation, men jag hade ju i alla fall en förklaring till den oroväckande knölen i min mage.

Läkaren sa att jag har diastasis recti. Det vill säga separerade magmuskler. Ett problem som sällan opereras, om man inte har tur, utan kräver sjukgymnastiska övningar. Att jag hade detta förstod jag efter mitt besök på vc, men jag trodde att bråcket var en anledning till denna delning av musklerna. Nu kom vi dock till den stora frågan. Vad är det då för knöl jag känt (och fortfarande känner), samt vad är det som orsakar mina magsmärtor som kommer och går?? Detta kunde han inte svara på, men det måste såklart undersökas vidare.

Efter ett par veckor fick jag hem en kallelse till röntgen. Den 15/12 ska jag dit. C har tagit ledigt då det kommer att ta omkring 3h och jag tror att det vore bra för mig att kunna fokusera enbart på detta både före och efter besöket. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Jag ligger varje kväll och målar upp det värsta scenariot, för att i nästa sekund slå bort de hemska tankarna och tänka att det säkert inte är något farligt alls. Att det är min "vanliga" problemmage som är i farten.

Jag tänker inte så mycket på dagarna, utan det kommer när jag ska till att somna på kvällarna. Jag kan dock inte göra annat än att invänta denna dag och ta det som det kommer. Det värsta är väl att jag kommer att få åka hem denna dag ovetande om vad som blev tydligt, om det nu visar något. Att jag ännu en gång ska få vänta på att få något svar. Jag vill veta orsaken till detta, men jag hoppas såklart att det inte ska vara något farligt!!

Nu har jag skrivit en hel novell och skulle nog kunna fortsätta ett bra tag till om detta och alla känslor som flyger utanför min trygghetszon, men jag börjar bli sjukt trött. Ögonen tynger och jag ska tillåta dem att slå igen för ikväll. Hoppas på en natt med lyckliga drömmar!! Godnatt

Förra fredagen ställde jag alarm på mobilen för första gången på en evighet. Klockan 04.50 på lördagsmorgonen klev jag upp och gjorde mig redo för en tripp söderut med tre av mina brudar. Efter några timmar med många avbockade samtalsämnen och några felkörningar nådde vi äntligen målet. Ullared. Vi möttes av en full parkering, kö för att få tag i kundvagn och låååång slingrande kö in till varuhuset. Men vad gör det när solen skiner och man är i ett sånt härligt sällskap.

Vi började med en lunch utanför varuhuset innan vi tog oss in. Vad som såg ut som en flera timmar lång kö tog ändå bara 45 minuter. Däremot spenderades ett flertal timmar inne i varuhuset. Drömmen för shoppingsugna, julklappssökande, mammor.

Vi avslutade lördagen med en genomgång av vad vi shoppat, pizza, vin, spel och många härliga skratt innan vi somnade gott i den stuga vi hyrt.

Klockan ringde även tidigt söndag morgon och vi begav oss, så snart vi var klara, ännu en gång till varuhuset. Frukost, ytterligare några timmars shopping och en lunch avverkades innan vi styrde hemåt.

Vi var alla överens om att detta måste bli en tradition. En energigivande helg som dessutom gav oss en bra start på julshoppingen. Nu är de flesta julklapparna klara och vi kan pusta ut en aning!!

Idag har vi dessutom storstädat och julpyntat här hemma. Så jul, jul, strålande jul. Nu är du välkommen. (och snälla du, TA MED LITE SNÖ)

Storsessan i sin nya Ullaredspyjamas.

Denna vecka ska det städas och förberedas inför helgens ettårkalas. Snickerskakan är klar, sedan ska det bli en våningstårta och små shotglas med ahlgrensbilar-pannacotta. Detta är ju dock inget som vår lilla jubilar kan äta, så vi ska försöka hitta en liten mjölkfri godbit som vi kan sätta ljus i. Hon har ju inte ätit så mycket sötsaker än, så det är inget måste nu heller känner jag. Men nåt gott ska hon såklart få.

Vi har köpt en sparkbil till henne. Tror nog den kan uppskattas både nu, men framförallt i framtiden. Om inte annat så vet jag en storasyster som kommer att nyttja den i leken.

Frågan är när vi ska hinna städa? Kanske C och Malva får stå för på fredag, medan jag och Olivia bakar. Olivia älskar att vara med i köket, i varje fall när det ska bakas, och Malva älskar att dammsuga. C brukar passa på att fixa frillan på lillbruden i samma veva haha.

Nu inväntar vi besök av våra vänner. Lite lek, bus och mys hemma tillsammans med dem denna måndag. Och kaffe såklart. Ett måste.

Vilken jäkla natt. Malva vaknade strax efter 10 och var helt hysterisk. Hon blev bara nöjd när vi gick ner till vardagsrummet. Försökte med allt, men hon vägrade. Klockan 00:45 gav hon upp i min famn med babblarna som bakgrund. Därefter vaknade hon till två gånger till innan hon tog morgon klockan 06:30. Mitt i allt detta vaknade Olivia med krupphosta, vilket som tur var gav med sig efter en dos astmamedicin.

Jag är groggy av trötthet, men barnen är hur pigga och glada som helst. Hur är det möjligt? Hur orkar de?

Tanken var att vi skulle till öppna förskolan, men hur ska jag orka sminka mig? Haha, det är mitt bekymmer just nu. Dock kommer jag ju inte direkt att kunna sova förrän hon ska sova, så det kanske är lika bäst att åka iväg tills dess.

Trevlig trött-torsdag på er!

Älskade buskorvar!!

Ibland när jag ska skriva ett inlägg så tänker jag att jag ska skriva om något annat än barnen. Så blir det dock sällan. Svaret på varför är inte speciellt svårt. Barnen är min vardag, min helg och mitt liv. De är en del av mig. Mitt fokus ligger på dem och i princip allt stort som händer i mitt liv innefattar dem. Så är det och så kommer det antagligen vara livet ut. Så är livet som mamma.

Detta innebär INTE att jag aldrig gör något utan barnen. För det gör jag. Både på egen hand och tillsammans med C. I helgen ska vi till exempel på 40-årsfest. Äta och dricka gott i vuxet sällskap. Ska bli skitkul. Barnen ska antagligen sova hos sin farmor. Farfar jobbar, så det blir en trio brudar som får ha lördagsmys. Innan dess ska Olivia först på Knatteskutt och sedan på 5-årskalas. Blir en höjdardag för vår stora tjej. Kanske att farmor får en tidig kväll. Kanske haha.

Just det. Jag måste ju dela med mig av bilden på den "lilla" otäcka figuren vi promenerade förbi igår. Usch!!!!

Blev ingen mer spya. Hon blev jättepigg när det väl hade kommit ur henne och sedan sov hon hela natten. Spydde inte upp vattnet hon drack och har nu ätit gröt och leker för fullt. Kommer det inge mer så var det antagligen den där jäkla vällingen som ställde till det. Hon är ju så sjukt känslig denna lilla dam. Burkmat med bitar går inte alls och vi har precis lyckats få henne att äta hemlagad mat. Förut klökte hon av första skeden och det slutade med att vi fick värma en burk med 6-månadersmat i alla fall.

Jaja, nu håller vi tummarna!!

Olivia sitter och målar. Som vanligt skulle man kunna säga. Minst en gång om dagen så målar hon. Antingen med tusch, vattenfärg, glitterfärg eller flaskfärg. Kreativa damen. Idag har hon målat en ängel. Kan ju vem som helst se hihi. Älskade unge!!

Gaaah!! Malva har fått magsjuka. Tror vi i alla fall. Först spydde hon i sömnen och senare spydde hon nere i soffan. Magsjukan två gånger innan hon ens fyllt ett år. Hon hade det i april också. Det är ju helt sjukt. Lilla hjärtat!

Först hoppades jag på att det kunde vara vällingen vi gav henne till natten. Det var första gången vi gav denna välling (testade med mjölk) och hon har spytt av sin mjölkfria välling tidigare för att hon är så känslig. Då är det snoret och hostan som ställer till det. Nu kom det ju dock en gång till, så det känns som att det antagligen är magsjukan. Det kan vara bland det värsta jag vet. Jag brukar PEPPAR PEPPAR inte få magsjukan. Hade det några gånger som liten, men har nog aldrig haft det i vuxen ålder. Inte vad jag minns i alla fall. Däremot så skulle jag byta med barnen alla gånger när de har det. Tycker så synd om dem. Dock är de bra mycket piggare mellan spyorna än vad vuxna är när de har magsjuka. I alla fall om man jämför med min sambo när han hade det. Haha, stackars karl. Han stängde in sig i sovrummet i typ två dygn.

Var precis inne och tittade till Olivia. Nu är det ju bara att vänta och se om även hon åker på det. Hoppas inte!! Stackarn, hon kommer att bli så besviken i morgon när hon vaknar. Tanken var att vi skulle åka till öppna förskolan och träffa småkusinerna där. Nu blir det ju en heldag hemma istället. Lär behövas en kanna kaffe för mamman i morgon.

I några dagar nu så har jag fått kramper i magen och då i samband med detta känt en stor knöl i magen. Häromdagen kunde jag lägga en kupad hand kring knölen. Jag anade direkt att det var navelbråck, men på min väg till vårdcentralen idag så kan jag inte påstå att jag inte var orolig. Jag tänkte hela tiden på vad det kunde vara om det inte var navelbråck. Ni vet vad många tankar som hinner passera hjärnan i en sån stund.

Det visade sig i varje fall vara just navelbråck. Har tydligen ett ganska stort hål som antagligen måste opereras. Jippi, ännu en operation. Suck!! Det positiva är ju att detta kanske är svaret, eller i alla fall en del av svaret, till varför jag blir så svullen om magen jämt, varför jag alltid har ont i ryggen, varför jag knappt kan göra en magövning. Det typiska i detta är att det antagligen blir i början på nästa år. Lagom tills jag ska börja jobba igen. Det är ju dock inget jag kan påverka. Det får bli som det blir.

Något som gjorde mig lite ställd under dagens besök på vårdcentralen var att läkaren frågade om vi vill ha fler barn. Tydligen så rekommenderar de att man är färdig med barn när man ska genomgå en sådan här operation. Hon tyckte att jag skulle gå hem och prata med min sambo om detta så att vi verkligen kände oss klara med barn innan mitt möte med kirurgen. Det kändes så jobbigt! Även om vi sagt att vi inte vill ha fler så kan man aldrig säga aldrig. Man vet aldrig hur framtiden ser ut. Ett sådant val vill man gärna ha möjligheten till att styra själv.

Jag läste lite om operationen och tydligen kan en förlossning och en viktuppgång göra så att man får komplikationer av operationen och att den då måste göras om. Det stod inte att man inte kan skaffa barn, men det framgick att det inte är speciellt lämpligt.

Jaja, nu ska jag försöka se positivt på detta. Jag känner mig klar med barn idag och vi får hoppas att den känslan håller i sig även i framtiden.

Jag har ju mina två ljuveler!