Nu har jag precis lämnat mitt lilla hjärta på förskolan. Hon vaknade redan 5:45 i morse, så vi har hunnit mysa framför tv:n en stund. Man är ju väldigt trött när man väl vaknar, men det är också skönt att komma upp i tid och hinna umgås lite innan vi ska gå.

Idag ska jag bara vila. Har tråkiga sammandragningar och en foglossning som jag är riktigt trött på nu!! 6-8 veckor känns som en evighet. Tålamod är INTE min starka sida när det kommer till vissa delar av livet.

Igår var det 25-årsfest för en av våra vänner. Vi började med lite mat hemma hos ett kompispar innan vi åkte vidare till festen. Hade riktigt roligt, men var orolig där ett tag att jag inte skulle komma iväg alls. Fick lägga mig i vännernas soffa i en halvtimma då förvärkarna kom med 5 minuters mellanrum. Som tur var så hjälpte det att vila en stund. Inte trevligt alls. Värkar av alla dess slag kan hålla sig borta tills det är dags på riktigt!!!

Som sagt så var det i alla fall en riktigt lyckad kväll!!

Mina vackra tjejer!!

Borde inte längre bli förvånad över vad mycket energi jag får av att träffa mina underbara pärlor. Med dem är det alltid nära till skratt!! Underbara bunt av människor!!! Bra arbetskollegor är verkligen viktigt!

Lägger mig en liten stund innan det är dags att hämta tokfian. Hoppas innerligt att hennes humör är bättre idag än igår!

Dessa små alltså. Den ena utvecklingsfasen går i den andra. En bra period kan på ett ögonblick övergå till en fruktansvärd sådan. Nu är det värre än någonsin. Det är väl vad man kan kalla en trots-period skulle jag tro. Det ena utbrottet efter det andra utläses här hemma. Mitt tålamod testas till max. Jag ser ju dock min älskade lilla tjej där bakom ibland. Den där kloka, charmiga, lila bruttan.

Idag när jag stod och dammsög i vardagsrummet så kommer hon inspringande med en utav de nybakade kakorna i handen. Överlycklig som få. Jag påminde henne om att vi inte skulle äta några kakor före maten. Med höjda ögonbryn svarar hon mig då: "Men jag lånar den bara". Jodå, hon kan allt!! Älskade unge!

Det kommer dagar då jag inte tänker alls på vad lång tid det är kvar till bf. Andra dagar är fruktansvärda. Då känns det som att tiden står stilla. Som att det inte händer nåt! Drygt!! Idag är vi i vecka 33+4. 6 veckor och 2 dagar till bf. Inom 2 månader har vi vår lilla hos oss.

Frågan är: vad sjutton ska lillskit heta?! Flicknamnen flödar, men det är fortfarande bra snålt med pojknamn på listan. Visste vi könet så kunde man ju fokusera på det ena eller det andra, men eftersom vi inte vet så vill vi ha lite olika alternativ för både tös och grabb. Förslag mottages gärna!

Vi hade satt på tv:n i sovrummet när C frågar O om hon behöver gå och kissa. "Ja, kissa pottan och se på tv nere. Mamma kan sova lite." Haha älskade gullunge. Hon vet vad mamma behöver hon.

I natt skulle jag vilja sova!! Natten till idag innehöll nämligen ett par vakentimmar. O vaknade kring 3 och var då så pass pigg att hon funderade, frågade, berättade och bökade fram till 5-snåret. Why?!

Jag fick väcka min familj vid halv nio så att vi skulle komma upp och iväg till stranden. Där hängde vi hela förmiddagen. Underbart!!!

Eftermiddagen spenderades hos svärföräldrarna där vi firade C:s mormor och bjöds på god mat! Perfekt lördag!

Nu går snart ögonen i kors. Håll tummarna för min skull!!