Ikväll har Olivia lyckats somna i sin egen säng. Jätteskönt med lite mer sovplats. Min rygg behöver det. MEN... Jag saknar henne vid min sida. Jag tycker det känns tomt. Jag tycker om att kunna ligga och titta på henne innan jag somnar. Ta hennes lilla hand i min, eller stryka lite med handen över hennes rygg.

Vill inte ens tänka på vad jobbigt det kommer att bli när hon ska sova i eget rum. Usch!!

Frågan är vem som har mest separationsångest. Mamma eller Olivia?!

Helt sjukt vad mycket man kan älska en annan människa!!