Glömde ju helt av att visa O:s nya lekrum. Nu är det klart och det blev så otroligt mycket bättre än innan! Tummen upp för det!!

Vi hade lite tur med oss trots allt. Jag slapp magsjukan (peppar, peppar) och både O och C fick en kortvarig variant så att de kunde vara med på jul. Lycka!

Vips så har hela julhelgen passerat. Det har varit jättelyckade dagar med härligt sällskap av familjerna, god mat, tomtebesök, julklappsöppning med mera. O blev sååå nöjd över alla sina julklappar. Speciellt sin nya dockvagn och sina nya dockor, med tillbehör. Så underbart att se hennes lycka sprida sig från ögonen och ut i hela kroppen. Vår älskade tjej som har blivit så stor.

Jag tittade precis på en gammal dokumentär om tsunamin i Thailand. 10 år sedan idag. Jag tyckte att det var fruktansvärt då, men nu när man själv har barn så får man ett helt nytt perspektiv på den stora katastrofen. Man lever sig in i att själv vara där med O och att inte kunna hålla fast vid henne när vågen slår till. Att inte veta vart hon är, om hon lever. Att åka hem utan henne. Jag skulle inte vilja leva vidare.

Ett par i dokumentären sa att de haft samma tankar innan de förlorade sin son, men att man klarar det. Att de klarade att leva och bli lyckliga igen, trots sorgen som ändå finns kvar. Jag hade nog dock inte kunnat vara lika stark. Jag kan inte tänka mig ett liv utan O. Usch, bara tanken gör mig livrädd!! Jag älskar henne så att det gör ont. Tänk då smärtan av att förlora henne.

Gaah, nu hoppas jag att mina tankar kan gå vidare till något annat så att jag kan somna gott.

Godnatt