Lika gärna som jag vill bli gravid och få ett syskon till Olivia inom en snar framtid, lika rädd är jag för att drabbas av ännu ett utomkvedshavandeskap. Jag vet inte hur jag skulle orka det. Varken fysiskt eller psykiskt. Försöker tänka att jag inte kan påverka det på något vis, men bara det att risken finns och att den ökar när man haft det en gång tidigare, gör mig oerhört orolig. Tänk om det sker igen? Tänk om de då måste ta bort en äggledare? Gaaaah, hjärnan går på högvarv!!! Den dagen jag får ett plus kommer att bära med sig veckor av oro innan vi får svar på om det är en "normal" graviditet.

Jaja, nu är jag inte gravid än. Ska försöka släppa dessa tankar ett tag och låta livet ha sin gång. (Lättare sagt än gjort såklart) Blir väl kanske att man tänker mer när man sitter hemma själv om kvällarna. Mannen har ju flytt huset över helgen. I morgon kommer han dock hem. Äntligen!!

Vilken tur att jag har min lilla älskling hos mig. Skruttan har dock haft lite feber sedan igår och jag hör att andningen börjar låta lite ansträngd. Hoppas hoppas det inte blir värre än i nuläget. Vill inte att det ska visa sig att det är förkylningsastma som de misstänkte sist hon var förkyld.

Nu ska jag krypa ner bredvid lilltrollet och tänka positiva tankar på min väg in i drömmarnas värld! Godnatt!