Nu ligger jag här hemma i gästrummet och känner mig frustrerad. Vill bara må bra. Vill ta en dusch, göra nig i ordning för en dejt med mina fina flickor och sedan äta middag hos mina svärföräldrar. Så som det var tänkt.

Att ta det lugnt är inte riktigt min grej längre. Jag vill må bra så att jag kan umgås med min familj. Med Olivia. Vill inte ligga här och tycka synd om mig själv.

Det värsta är nog att jag blir orolig. Tänk om det är ngt allvarligt? Tänk om jag skulle ha ngn sjukdom som sätter upp hinder för mig i min förmåga att ta hand om Olivia. Än värre, tänk om jag skulle dö?!?!

Jag vet att det låter drastiskt och det är det ju förhoppningsvis. MEN dessa tankar grundar sig i alla känslor jag fått sedan jag blev mamma. Tanken på att något skulle hända mig, än värre Oliva, så att vi skulle skiljas från varandra. De tankarna är nästan outhärdliga. Tankar man måste tränga bort för att inte bli knäpp. Det kallas kärlek!!

Usch för denna natt!

Vi åt mackor med skagenröra och lite annat småplock igår till melodifestivalen. Strax därefter så får jag fruktansvärt ont i magen och ett starkt illamående sköljer över mig.

Jag placerar mig inne på toaletten, nästan i hopp om att få spy ur mig skiten. Det vill sig inte, så jag blir tvungen att stoppa fingrarna i halsen. Vidrigt!!!! Det hjälpte och jag gick tillbaka till soffan.

Efter en liten stund var smärtan tillbaka. Magsjuka? Magkatarren?

Jag sov nere i gästrummet hela natten. Eller ja, sov och sov... Jag vred mig av smärta, andades igenom illamåendet och sov korta stunder däremellan.

I morse ringde jag 1177. Hon trodde inte att det var magsjuka. Det är antagligen min jäkla problemmage. Är så jäkla trött på denna mage. Så jäkla trött!

Håller det i sig idag så skulle vi åka till akuten. Annars blir det vårdcentralen i morgon. Nu måste jag ju få någon sorts hjälp. Såhär ska jag väl ändå inte behöva ha det?

Jag har nog ALDRIG tyckt att det är så roligt att träna som jag tycker att det är just nu. Har ett sånt sug och längtan till varje pass. En sådan glädje efteråt.

Vi började med vattengympa i slutet på 2013 och det var jätteskönt. Dock inte riktigt min grej. Blev lite uttråkad. Jag vill känna mig sådär gött slutkörd och öm i kroppen efter ett träningspass.

Annat är det nu.

Spinning, Zumba, Body balance och gympass har det blivit hittills. Skitkul!!!

Jag ångrar INTE att jag köpte helårskort.

Hoppas det håller i sig.

Ikväll blir det Spinning följt av Body balance.

Jag blir så sjukt rastlös och uttråkad nu för tiden.

Även om tiden med Olivia är helt underbar. Den blir bättre och bättre för var dag! Meeeen, jag skulle behöva göra nåt riktigt jävla roligt. Frågan är bara vad? När? Med vilka pengar?

Hm....

Igår skulle det ha blivit fredagsmys med kebab och film. Datorn ställde dock till det, så det blev "Fångarna på fortet" istället. Inte jätteunderhållande om du frågar mig. Blev lite pyssel under tiden för att jag skulle vilja sitta kvar en stund i soffan i alla fall. Blir bara trött och rastlös av att sitta och glo på tv:n.

Hyyyr film idag och satsar på lördagsmys istället då!

Glad, Envis, Nyfiken, Kärleksfull, Busig, Förståndig, Mysig, Social....

Tänk att en så liten människa hunnit få så många egenskaper på bara ett år. Älskade unge! Du ger mig energi när jag som mest behöver det.

12 av de närmsta 18 dagarna kommer jag och lilltjejen att vara ensamma hela dagarna. Pappan ska vara med i hockeykvalserien och sedan åker han till Sälen med jobbet. Kommer antagligen att bli en tuff period. Jag har dock lärt mig att jag måste be om hjälp när jag känner att jag behöver den. Vilket är lätt när man är omgiven av underbara nära och kära som jag är. Både mor och svärmor kommer att ställa upp dessa veckor så att jag kan komma ifrån en stund för att få träna, samt få lite sällskap. Behövligt!!

Idag ska vi till BVC, mysa med Emily och Charlie, samt få besök av Åsa och Carolin. Bra torsdag!!

En dag i taget!

Ikväll har Olivia lyckats somna i sin egen säng. Jätteskönt med lite mer sovplats. Min rygg behöver det. MEN... Jag saknar henne vid min sida. Jag tycker det känns tomt. Jag tycker om att kunna ligga och titta på henne innan jag somnar. Ta hennes lilla hand i min, eller stryka lite med handen över hennes rygg.

Vill inte ens tänka på vad jobbigt det kommer att bli när hon ska sova i eget rum. Usch!!

Frågan är vem som har mest separationsångest. Mamma eller Olivia?!

Helt sjukt vad mycket man kan älska en annan människa!!