Vi har haft fyra underbara veckors semester. Har myst med familj, vänner, varandra!!! Vi har gjort dagsturer till stranden, Lunedet, Örebro, stugan och Skara. Jag har varit på bröllop. Dessutom har vädret varit underbart.

MEN sommaren är inte över bara för att semestern är slut. Det får vi inte glömma!!

Igår lämnade vi bort Olivia för första gången en hel dag. Hon fick vara hos sin farmor och farfar när jag, Christoffer, Robin, Sara, Colin och Ratan gjorde Skara Sommarland. Hon har ingen glädje av att vara där ännu och vi skulle kunna släppa loss och slappna av lite mer om hon inte var med. Så så fick det bli! Dagen blev kanon, men den största glädjen var att få hämta hem vår lilla älskling igen! Vilken underbar känsla när man fått längta så!!! Hon hade såklart haft en helt underbart mysig dag med farmor och farfar.

Jag slängde faktiskt på mig bikinin bland allt folk och for nerför vattenrutschkanor som jag aldrig trodde att jag skulle våga. Skitkul!

Idag plockat vi med oss presentkort och åker mot stadens centrum. Först väntar en fika hos Olivias gammelmormor, sedan följer hon med oss ner. Ska bli mysigt!!

Idag måste vi dessutom prova dopklänningen. Den 10:e vaknas det dop och lillan ska eventuellt ha min gamla klänning. Är den för liten så måste vi ju ge oss ut på jakt nu på direkten.

Nej, dags för mamman att hoppa in i duschen. De andra får ligga och dra sig en liten stund till.

Nyfiken (vill alltid vara med och se vad som händer runtom henne)

Social (älskar uppmärksamheten hon får)

Glad (lyser upp med hela ansiktet när någon pratar med henne. med undantag för när hon är trött)

Envis (har hon bestämt sig för att lära sig att vända sig från mage-rygg, ja då kämpar hon tills hon klarar det)

Perfekt (i mina ögon kan hon inget annat vara)

Jag älskar denna lilla godbit av hela mitt hjärta och hela min kropp. Underbart när hennes personlighet träder fram mer och mer!!

Då sitter man i väntrummet och inväntar doktor Horra. Hoppas innerligt att han ska kunna finna en lösning på denna obehagliga känslan i kroppen. Känner mig bakis var eviga dag och har ont i mage, samt rygg.

Kanske har han en ny kropp att erbjuda?

Jaha min tur nu då! Önska mig lycka till!!

Det har blåst upp till storm utanför. Ungefär som i min skalle just nu. Det virvlar av tankar och saker som ej får glömmas av.

Mitt minne är inte vad det har varit!! Det var dåligt under graviditeten, sämre direkt efter och nu är det katastrofalt. Jag får gå och tänka på saker hela tiden för att minnas dem. "Vi får inte glömma BVC på torsdag". "Vi får inte glömma BVC på torsdag".

Suck så irriterande!

Detta ställer, som så många ggr tidigare, till det under natten/morgonen. Ligger vaken och tänker på allt och inget medan pappan och barnet sover sött bredvid.

Ligger i sängen och känner en rädsla över att det ska hända ikväll igen. Kan inte låta bli att vara orolig över att det ska vara nåt annat än stress eftersom det inte gått över helt ännu. Att känna sig bakis utan att ha konsumerat alkohol dagen innan är ingen höjdare och aningens oroväckande. Snälla snälla snälla, låt det försvinna. Helst nu genast!!

Tänk om nåt skulle hända så att jag inte fick vara nära min lilla tjej. Mådde dåligt bara av att lämna henne i natt utan att veta när jag skulle komma tillbaka. Snacka om stress som bidrar till ännu mera stress om det nu är det som är orsaken.

Igår runt 18-tiden så började jag känna mig svagt yr. Som om jag började få blodsockerfall. Tog mig, efter en stund en kaka, men det hjälpte inte. Det kom och gick, men försvann sen helt.

Vid halv elva kröp jag ner i sängen. Satt och kikade på mobilen när jag plötsligt började känna mig jättekonstig. Jag försökte fokusera blicken, men sängen snurrade. Plötsligt snurrade hela rummet. Christoffer försökte ge mig vatten och så satte jag huvudet mellan benen. Det hjälpte inte. Plötsligt rusade hjärtat som om det skulle slå ut bröstet på mig. Christoffer la ner mig på golvet och ringde sedan till svärmor. När hon kom så ringde de ambulans för jag kunde inte resa på mig.

Väl inne på akuten tog de EKG och kopplade upp mig för att hålla koll på puls och hjärtslag. Alla värden såg bra ut. När läkaren, efter några timmars väntan, dök upp så kunde han inte hitta något allvarligt fel genom de kontroller de gjort. Han kunde inte säga vad som hade orsakat det, men att jag måste komma in direkt igen om det upprepas. Då gör de en hjärnröntgen. Inget de gör i onödan när man är såhär ung.

Jag och mina närmsta omkring kan nog dock räkna ut vad orsaken är. Det stavas S T R E S S.

Jag vet själv att både jag och Christoffer är rastlösa, sociala människor som gärna är i farten hela tiden. Jag har dessutom en förmåga att tänka bort mig själv ibland. Vad jag egentligen vill, eller vad jag egentligen orkar.

Nu måste det bli ändring. Vi måste tagga ner. Vi har en dotter som behöver båda sina föräldrar. Som också behöver lugn och ro omkring sig ibland. Nu måste vi prioritera om.

Jag vill ALDRIG mer gå igenom det jag gjorde igår. Det var hemskt!!