För några veckor sedan så mådde jag så fruktansvärt illa, samt var så extremt trött, precis varenda dag. Jag var i den perioden då man inte riktigt kunde slappna av och gick och oroade mig för missfall med jämna mellanrum. Jag ville bara att det skulle bli söndag så att jag kunde räkna ytterliggare en vecka till graviditeten. Ytteliggare en vecka som hade gått bra. 

Nu går veckorna så fort att jag knappt hinner tänka. Jag mår sååå mycket bättre, är sååå mycket piggare. Det är full fart på jobbet och helgerna är späckade med det ena efter det andra. Vi har börjat titta efter saker till bebisen och vi planerar inför en framtid som en liten familj. Såklart oroar jag mig fortfarande ibland, men inte alls som i början.

Nu är vi i vecka 17 och om mindre än 2 veckor så ska vi på ultraljud. Inte nog med att vi ännu en gång ska få se vår lilla parvel, kanske får vi dessutom se om det är en liten pojke eller flicka som dansar runt i mammas mage. Jösses vad jag längtar. Men tiden går ju som sagt så galet fort. Så snart, SNART, är vi där!!