Idag har jag tänkt mycket på pappa. Eller har gjort det en period nu. Tänker att det är synd att han inte har fått träffa Christoffer, att han inte kommer att få träffa sina barnbarn, att han inte kommer att få uppleva vårt bröllop osv. Tänker också mycket iom det att vi renoverar nu. Tänker på vad mycket han garanterat hade varit här för att hjälpa till. Han hade till exempel varit den som gjort mycket i bebisens rum. Och hur han hade följt med på Christoffers hockeymatcher. Hm... Ja det finns mkt som man önskar att han hade fått uppleva. Som jag hade velat uppleva med honom. Som jag önskar att Christoffer och våra barn hade fått uppleva med honom. Sorgligt, jobbigt och extremt frustrerande eftersom det inte finns ett dugg att göra åt det!!!

Nu är vi i vecka 24 och jag tycker att magen har stannat i växten lite. Vilket kan vara bra, för denna mage ska bort sen. Helst i samma stund som bebis är ute ;-). Dock inser jag att den syns mer och mer även i liggande ställning! Vore iofs ganska konstigt annars! Jaja det märks hur detta slutar. Det är ju trots allt några månader kvar.

Jag förberedde min man för framtiden förut.

"Jag tänker att hon kommer att ta med sin mor till Stockholm för att shoppa en gång om året"

Då svarar min kära sambo och bebis blivande pappa:

"Med pappas kontokort."

Tycker det är underbart när han är så följsam och förstående till vad hans tjejer behöver! ;-)