Igår runt 18-tiden så började jag känna mig svagt yr. Som om jag började få blodsockerfall. Tog mig, efter en stund en kaka, men det hjälpte inte. Det kom och gick, men försvann sen helt.

Vid halv elva kröp jag ner i sängen. Satt och kikade på mobilen när jag plötsligt började känna mig jättekonstig. Jag försökte fokusera blicken, men sängen snurrade. Plötsligt snurrade hela rummet. Christoffer försökte ge mig vatten och så satte jag huvudet mellan benen. Det hjälpte inte. Plötsligt rusade hjärtat som om det skulle slå ut bröstet på mig. Christoffer la ner mig på golvet och ringde sedan till svärmor. När hon kom så ringde de ambulans för jag kunde inte resa på mig.

Väl inne på akuten tog de EKG och kopplade upp mig för att hålla koll på puls och hjärtslag. Alla värden såg bra ut. När läkaren, efter några timmars väntan, dök upp så kunde han inte hitta något allvarligt fel genom de kontroller de gjort. Han kunde inte säga vad som hade orsakat det, men att jag måste komma in direkt igen om det upprepas. Då gör de en hjärnröntgen. Inget de gör i onödan när man är såhär ung.

Jag och mina närmsta omkring kan nog dock räkna ut vad orsaken är. Det stavas S T R E S S.

Jag vet själv att både jag och Christoffer är rastlösa, sociala människor som gärna är i farten hela tiden. Jag har dessutom en förmåga att tänka bort mig själv ibland. Vad jag egentligen vill, eller vad jag egentligen orkar.

Nu måste det bli ändring. Vi måste tagga ner. Vi har en dotter som behöver båda sina föräldrar. Som också behöver lugn och ro omkring sig ibland. Nu måste vi prioritera om.

Jag vill ALDRIG mer gå igenom det jag gjorde igår. Det var hemskt!!

Det är visst farligt att säga saker och ting högt. Det är som att bryta en förtrollning. I natt har mammas och pappas gullunge haft en jobbig natt, och då så även vi. Vet inte om det kan vara magen. När hon vaknade vid tre så flyttade jag över henne till oss. När hon hade ätit så kaskadspydde hon så att hela sängen blev dränkt av ersättningen som bara hade hunnit åkt kana fram och tillbaka i den lilla magen. Sedan har det bökats och hållt på hela natten.

Nu verkar hon dock sova väldigt skönt.

Farmor kommer och hämtar Olivia om bara en liten stund. Hon ska få vara ifrån mamma och pappa i några timmar. För första gången. Känns lite pirrigt. Jag vet ju att det kommer att gå galant, men jag är rädd att hon ska få ont i magen eller bli ledsen och så är inte jag där. Hm... tur då att hon har världens bästa farmor!!

I morgon ska jag vara ifrån mina älsklingar hela dagen. USCH!!!!!!

Det är inte bara vi som skämmer bort Olivia. Hon skämmer minsann bort oss också nu för tiden. Sedan någon vecka tillbaka så sover hon hela nätterna i sin säng. Somnar vid 22 (+/- någon timma), vaknar och äter en gång för att sedan sova vidare till kring 10-tiden. Underbart!! Hon kanske vet att vi har gått på semester?! Hihi.

På morgonen är det dock familjemys i stora sängen som gäller! Bästa tiden på dygnet!