Dessa tårar alltså. Ibland undrar jag om de aldrig tar slut?!?!
Det börjar bli tröttsamt att vara såhär känslig. Att ta illa upp för allt. Att vara rädd för andras åsikter. Att vara rädd för att inte vara nog, inte duga. Att fundera i cirklar. Att analysera.
Olivia är min sol i detta mörker. Men livet inom dessa fyra väggar är inte allt. Jag har varit, och är så mycket mer än så. Synd bara att världen utanför har förändrats så att jag inte längre vet hur jag ska passa in i den.
Elin
4 december 2013 20:51
Jag känner inte dig egentligen, men jag måste bara säga att du verkar vara en så go tjej och en fantastisk mamma! Det är inte så lätt att få barn då hela ens liv förändras. Oftast till det bättre såklart :) Låt andra få anpassa sig till dig och ditt nya jag och inte tvärt om!
Kram Elin, mamma till Nova :)
Ida-Marie
5 december 2013 10:15
Men åh Elin, TACK!!! Jag är så otroligt känslig nu för tiden så nu kommer tårarna! Dina ord värmer och jag vet vad rätt du har i det du skriver. Det är svårt. En stor förändring och mycket man vill vara och göra i sin nya roll. ?? Jag måste dock jobba en hel del på det!!! Kramar
Elin
5 december 2013 23:55
Jag är likadan som dig tror jag ;) jag har alltid viljat att alla runt omkring mig ska må bra och har därför alltid ställt upp på alla andra än mig själv i första hand. Men när man blir mamma så är det en annan liten människa som tar all fokus :) det har varit ovant och lite jobbigt för mig att inte längre kunnat ställa upp på alla andra hela tiden, jag har fått börja säga nej. Vilket är något som jag definitivt behöver öva på! Jag har mycket att lära från min lilla prinsessa :) <3
Hoppas att du snart kan släppa det du mår dåligt av och börja fokusera på det som är viktigast för dig i livet. Övning ger färdighet :) och med din otroligt söta lilla dotter vid din sida är jag säker på att du klarar det utan problem! Kram <3
Ida-Marie
6 december 2013 07:41
Ja, jag säger ofta ja även om jag egentligen inte har tid eller ork. Får dåligt samvete annars. Man vill ju gärna ställa upp så gott det går, men kroppen säger till slut emot.
Jag hoppas också att det vänder helt snart. Jag är dock oerhört glad över att ha min lilla tjej, min sambo och resten av mina underbara nära och kära. Det hjälper ju en hel del.
Önskar mig lite bättre självförtroende och sömn i julklapp i år ;-)....