Dessa tårar alltså. Ibland undrar jag om de aldrig tar slut?!?!

Det börjar bli tröttsamt att vara såhär känslig. Att ta illa upp för allt. Att vara rädd för andras åsikter. Att vara rädd för att inte vara nog, inte duga. Att fundera i cirklar. Att analysera.

Olivia är min sol i detta mörker. Men livet inom dessa fyra väggar är inte allt. Jag har varit, och är så mycket mer än så. Synd bara att världen utanför har förändrats så att jag inte längre vet hur jag ska passa in i den.

Vet inte vart jag ska börja

Såhär kan man också sitta när man bajsar! Haha!!

Vår älskade lilla tjej är genomförkyld. Snoret rinner, hon nyser mest hela tiden och så hostar hon så att det rosslar i bröstet. Jag har precis lyckats lägga ner henne sovandes i vår säng, så inatt får pappan sova på en madrass på golvet medan mamman och lillskruttan sover i sängen.

Just nu sover hon tungt och skönt. Hoppas det fortsätter så natten igenom. För vår, men såklart mest för hennes skull. Inge roligt alls att se henne må dåligt!

Jag vet inte riktigt hur jag mår just nu. Jag har så mycket känslor inom mig. Jag känner mig glad, irriterad, ledsen, lyckosam, deppig, fundersam, nöjd. Jag kan inte fokusera på en känsla i taget och få någon riktig klarhet i den. Istället bubblar det inom mig och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Ibland önskar jag att vissa saker vore svart eller vitt.

Nej nej nej nej... jag börjar få ont i halsen. Passar sig INTE nu. Rösten måste hålla på lördag. Te med honung blir på direkten!!!!!

Jag ser ett huvud som sticker upp ovanför spjälsängsskyddet.

Jag hör hur min lilla dam tar i av kung och fosterland.

Dags att byta bajsblöja.

Hur ska jag sedan få denna pigga tjej att somna om?

Jag skulle lätt kunna somna om nu. Lätt!!

Dagarna rullar på i en väldig fart.

Man tycker att man skulle ha mkt tid som mammaledig, men jag tror minsann att vi har grejer uppbokad mest vareviga dag. Ibland får jag sätta stop för mig själv så att jag inte tar på mig för mycket. Det blir lätt så när man vill så mycket och tiden inte riktigt räcker till.

Nåt jag efterlyst en längre tid nu, är mitt minne. Jag är så galet glömsk att jag går mig själv på nerverna. Jag glömmer nycklar i dörren, inbokade möten, bröd i brödroste..... Det enda jag har koll på är Olivia och allt kring henne. Tur är väl det!!!

På tal om minnet så måste jag komma ihåg att ta P-piller till frukosten. Blir intressant att se om jag kommer ihåg det tills vi kommer ner på nedervåningen. För nu en vi ner och käka frukost. Sen ska vi åka förbi jobbet, vilket jag höll på att glömma av helt! Suck för mig haha!!!!