I natt skulle jag vilja sova!! Natten till idag innehöll nämligen ett par vakentimmar. O vaknade kring 3 och var då så pass pigg att hon funderade, frågade, berättade och bökade fram till 5-snåret. Why?!

Jag fick väcka min familj vid halv nio så att vi skulle komma upp och iväg till stranden. Där hängde vi hela förmiddagen. Underbart!!!

Eftermiddagen spenderades hos svärföräldrarna där vi firade C:s mormor och bjöds på god mat! Perfekt lördag!

Nu går snart ögonen i kors. Håll tummarna för min skull!!

O är på förskolan några timmar per dag nu när jag har gravidpenning. Till en början kändes det jobbigt. Jag fick dåligt samvete och kände mig som en dålig mamma. Kan fortfarande känna lite så när jag lämnar henne och åker någonstans. Dock börjar jag också känna vikten av det. Jag känner att jag samlar ork, att jag hinner tänka och längta på ett helt nytt sätt. Jag börjar längta efter det liv som finns inom mig. Funderar på vad det är för en människa vi ska få träffa, lära känna, älska! Dessutom märker jag att O trivs hur bra som helst på förskolan. Hon behöver få komma iväg och hålla sig sysselsatt med några som orkar hålla upp tempot mer än mig just nu. Hon och jag har resten av all tid tillsammans. Min älskade prinsessa.

Lillasyster eller lillebror ska alltså, om O får bestämma, heta Olof. Verkar inte finnas något annat alternativ. Hon har bestämt sig. Vetja om hon tror att det kommer ut en liten snögubbe också haha. Ja, det är alltså Olof i Frost som är såpass poppis att han ska få äran att dela med sig av sitt namn till vår son/dotter. Vi får väl se hur det blir med den saken!

I morgon är det fredag och äntligen helg!! O och jag ska på mamma-barn-mys på em och sedan tar jag med hela familjen på middag hos mor. På lördag tänkte vi ta en dag, antingen i båten, eller på stranden för att sedan grilla hos C:s föräldrar på kvällen. Söndagen tillägnar vi huset med färg och pensel. Känns som att det kan bli en riktigt bra helg!!

Idag har jag och O lekt i lekparken, samt målat både hennes och mina naglar. Börjar dock bli tufft att ta sig ner ordentligt nu. Får nog be om hjälp nästa gång! Värre blir det med rakning av ben förstår jag. Vem ska jag våga be om hjälp för det hehe.

Godnatt

Just nu är O i en extremt jobbig period. Hon är ofta på dåligt humör, svarar otrevligt, får skrikutbrott utan dess like och inget man säger eller gör verkar duga. I samma veva så är hon jättemammig. Mamma ska borsta hennes tänder, mamma ska söva henne, mamma ska hålla hennes hand på nätterna.

Självklart finns jag där för henne genom detta, men hon måste lära sig att man inte alltid kan få som man vill. Hon måste också vänja sig vid att inte alltid ha mig tillgänglig. Speciellt nu när hon ska bli storasyster.

Nästa helg ska jag ut med jobbet och käka på fredagen. På lördagen ska jag och C på 25-årsfest. Detta ligger mer som en ångest inom mig snarare än en längtan. Hur kommer O att reagera när jag är borta två nätter? Kommer hon att skrika sig till sömns? Kommer C att få det jättetufft på fredagen?! Festen på lördagen är jättenära mamma, som ska ha O, så jag kan enkelt ta mig dit om det skulle bli problem. Frågan är om det är så bra att jag gör det?! Hon kanske måste lära sig att klara sig utan mig?! Snart är det dags att åka in på bb. Då kan jag inte bara åka hem till henne hur som helst. Då måste hon klara sig. För min egen skull vore det väldigt skönt att veta att det gick bra. Att hon inte blir ledsen. Mammas envisa, älskade unge!!

O har varit frisk under hela semestern, vilket har varit väldigt skönt. Jag förstod dock att det skulle komma nåt när hon väl började förskolan igen, men att det bara skulle ta EN DAG, det är ju helt otroligt. Idag har hon nämligen feber.

Förhoppningsvis mår jag bättre idag. Mådde ju inte speciellt bra igår kväll. Annars får C komma hem och vabba. Vi får ta en mysdag helt enkelt!

Idag återgick C till jobbet och jag lämnade O på förskolan för första gången på flera veckor. Semestern är över för denna gången. Har dock bokat en vecka i lofsdalen i vinter. Känns härligt att ha något att se fram emot. Då har vi en brud som snart fyller tre år och en liten på omkring fyra månader. Egentligen har man ju ingen aning om hur rutinerna ser ut just då, men det ska nog bli bra. Alltid härligt att ha något att se fram emot.

Nu när jag har lite tid för mig själv om dagarna så ska jag försöka ta tag i barnrummet. Det har använts som förråd, men måste nu tömmas, för att sedan genomgå en enklare renovering, innan bebissakerna kan flytta in. Två månader känns som en evighet, men man vet ju att det är bra att börja med sånt här i tid om det ska bli klart.

Nu ska jag gå ner och få ngt i magen innan det är dags att sova. Har haft väldigt ont i magen under kvällen. Godnatt!

Min älskade prinsessa!!!

Det roligaste i en berg-och dalbana är ju nedförsbackarna. Jag avskyr uppförsbackarna. De är sega och läskiga eftersom man då riktigt ser och känner av höjden.

Jag har ofta sagt att livet är som en berg- och dalbana. Även perioder i livet är som en berg- och dalbana. Till exempel en graviditet. Det börjar uppför. Segt som tusan. Nervöst! Tänk om något händer? Tänk om något går fel? Därefter tar den fart. Rusar fram vissa stunder. Plötsligt sätter bromsen in. Sakta sakta tas du nu framåt. Sakta rör du dig mot målet. Besvikelsen är ett faktum, du vill att det ska fortsätta gå fort!

Jag är på den sista sega jäkla sträckan nu. Med Olivia har jag för mig att jag hamnade i inbromsningen en månad innan bf ungefär. Nu är det två månader kvar. Två månader av väntan på att få tillbaka sin kropp. Att kunna sova som jag vill, röra mig som jag vill. Tro mig, jag skulle ALDRIG!! önska bort detta barn. Aldrig! Men jag är inte superbekväm med att vara gravid. Jag är stolt över magens innehåll, jag längtar efter att få uppleva ännu en förlossning. Ännu ett möte med en stor kärlek. Att få ta guld igen! Jag vill dock ha tillbaka min kropp. Jag vill känna mig smidig, jag vill orka med Olivia och hennes upptåg, jag vill kunna sova skönt. Slippa halsbränna. Slippa foglossning.

Jag vill föda barn nu.

Jag anar att det kommer en liten härlig nedförsbacke igen innan detta är över. Att tiden kommer att rulla på lite fortare igen nu när C börjar jobba. När vardagen blir ett faktum igen. Vi har dessutom planer flera helger i rad nu. Det får såklart tiden att gå lite fortare det med. Ska försöka hålla mig sysselsatt tills det är dags. Att tänka för mycket hjälper inte det minsta.

Detta är dessutom förmodligen (man ska aldrig säga aldrig) sista gången jag är gravid. Man kanske skulle försöka sig på att njuta lite också! Jag lovar att i alla fall försöka!

Idag har vi haft en riktig söndag. Seg och slapp. Vi har ätit lunch hos C:s bror, middag hos mamma och nu har vi filmmys hemma. Blev en Beck-film.

I morgon tänkte vi inte ligga på latsidan. Då ska vi måla så mycket vi hinner. Allt beror ju på vad lillan är på för humör, samt vad min kropp orkar. Foglossningen är inte att leka med just nu! Har dessutom ett väldigt tryck nedåt. Kan bli sega två månader detta!!