Idag är jag och lillbruden hemma och myser. Feberdags igen. Började efter släktkalaset i lördags och hänger fortfarande i. Får hoppas att det vänder snart så att hon är pigg inför helgens två kalas. 30-årsfirande och det framflyttade barnkalaset ska fylla vår helg.

Fick dra med mig O på ett ärende i morse. Stackarn, var inte alls pigg på att ge sig iväg. Var dock tvungen att fixa en grej. Nu är vi dock tillbaka i soffan och har slagit på en film.

O var i alla fall supernöjd över de presenter och det firande vi hann med i helgen.

Idag är verkligen ingen vanlig dag. Idag är det vår älskade prinsessas födelsedag. Hela två år har gått sedan den dagen vi träffade henne för första gången. Två år fulla av sömnbrist, tålamodsprov, oro, tillsägelser och massor massor med glädje och kärlek. Två utav de bästa åren i vårt liv. Kan inte tänka mig ett liv utan denna bestämda, glada, duktiga, charmiga och fruktansvärt söta lilla brud.

Älskar dig oerhört mycket mammas hjärta!

Det har verkligen varit en tuff period. Extremt högt tempo på jobbet, många Vab-tillfällen med O och ett så tråkigt väder att vem som helst riskerar att bli deprimerad.

Idag har i alla fall solen visat sig. Jag och O var visserligen inomhus hela dagen, men det kändes ändå uppiggande att få in lite ljus. Vabbar idag och i morgon. O spydde i natt och det kändes svårt att avgöra orsaken. Jag blir dock mer och mer övertygad om att det inte är magsjuka. Hon har varken spytt eller varit dålig i magen efter nattspyan. Ällmäntillståndet är bra och hon äter som hon brukar. Men nu är vi i alla fall hemma och vilar ett par dagar så slipper vi smitta någon i onödan.

På lördag åker vi med mamma/mormor till Filipstad. Min moster har nämligen, äntligen, flyttat dit. Känns jättekul. Både att ha henne nära, men också att få komma till Filipstad lite oftare. Känns nästan overkligt att man bott där i flera år. Som om det var ett helt annat liv. Vilket det iofs var också kan man säga. Ett härligt liv, såsom detta. Ett minne att bära med sig i framtiden. Det är trots allt det förflutna som varit med och format den jag är idag.

Nu är jag sjukt trött. Lillan sover i sin säng, med sin nya frost-pyjamas, och jag ligger redo för en god natts sömn. Hoppas det är en sådan jag går till mötes. Natti natt!

Lika gärna som jag vill bli gravid och få ett syskon till Olivia inom en snar framtid, lika rädd är jag för att drabbas av ännu ett utomkvedshavandeskap. Jag vet inte hur jag skulle orka det. Varken fysiskt eller psykiskt. Försöker tänka att jag inte kan påverka det på något vis, men bara det att risken finns och att den ökar när man haft det en gång tidigare, gör mig oerhört orolig. Tänk om det sker igen? Tänk om de då måste ta bort en äggledare? Gaaaah, hjärnan går på högvarv!!! Den dagen jag får ett plus kommer att bära med sig veckor av oro innan vi får svar på om det är en "normal" graviditet.

Jaja, nu är jag inte gravid än. Ska försöka släppa dessa tankar ett tag och låta livet ha sin gång. (Lättare sagt än gjort såklart) Blir väl kanske att man tänker mer när man sitter hemma själv om kvällarna. Mannen har ju flytt huset över helgen. I morgon kommer han dock hem. Äntligen!!

Vilken tur att jag har min lilla älskling hos mig. Skruttan har dock haft lite feber sedan igår och jag hör att andningen börjar låta lite ansträngd. Hoppas hoppas det inte blir värre än i nuläget. Vill inte att det ska visa sig att det är förkylningsastma som de misstänkte sist hon var förkyld.

Nu ska jag krypa ner bredvid lilltrollet och tänka positiva tankar på min väg in i drömmarnas värld! Godnatt!

Tuff dag på jobbet följt av kvällsmöte till 20. Jag är helt slut. Har dock svårt att slappna av efter kvällsmöte. Hjärnan vill inte riktigt stänga av tankegångarna. Vet dessutom att det blir en tuff dag i morgon med. Många tankar som snurrar och en kropp som skriker efter vila.

I morgon lämnar C hemmet för en helg med grabbarna. De ska till Sälen och roa sig. Så det blir tjejmys hela helgen. Mamma/mormor kommer och håller oss sällskap. Känns skönt!

Nu känns ögonen som bly.

Godnatt!

I morse fick jag lite extra vardagsmotion på grund av mitt dåliga minne. En arbetskamrat sa då "Nej du har inte dåligt minne, du har bara mycket att göra". Så jäkla bra sagt! Stämmer nog ganska bra faktiskt. Har haft ont i magen (magkatarr?) och varit stressad sedan jag kom tillbaka från julledigheten. Det har verkligen varit, och är, mycket att göra. Inskolningar, pappersarbete, möten, vardagen med en energisprudlande dotter. Plus massa inplanerat för några helger framöver. Inte konstigt man glömmer saker.

Därför ska vi ta denna helg till att bara ta det lugnt. Andas, glömma måsten och fokusera på att samla energi inför kommande vecka.

Den ena ultraljudsbilden efter den andra dyker upp på fb och instagram. Hoppas innerligt att vi också ska få genomgå den underbara upplevelsen, dvs ett ultraljud, igen. När är ju en annan fråga, men jag hoppas att det ska ske. Någongång. Inte allt för långt in i framtiden!

Fick njuta av en väns ultraljud via sms idag. Får liksom glida med i mina vänners lycka tills min egen kommer. Alltid något!

Då var det dags att slänga sig i säng för att samla lite energi inför morgondagen. Dags att infinna sig på jobbet igen. Känns skönt att sätta fart på riktigt igen. Återstår dock att se hur länge O håller sig frisk denna gången. Hon börjar dock inte förrän på onsdag. Det är ju mjukstart nu eftersom det är röd dag på tisdag igen.

Vi avslutade ledigheten med en mysig eftermiddag i vintersolen.