Nu har vi, som nästan alltid iofs, mycket framför oss. Det största är väl ettårkalaset om mindre än 2 månader. Lilla skruttan växer så det knakar.

Frågan är vad sjutton man ska köpa, samt önska, i ettårspresent?! Det står helt still. Vi har ju så mycket efter Olivia, så det är svårt att komma på vad hon skulle kunna tänkas behöva. Får ta oss en riktig funderare innan vi börjar få frågan.

Olivia har också växt och utvecklats så sedan Malva kom. Häromdagen lärde hon sig till och med att cykla. Jag tyckte nyss att det var hon som lärde sig stå, gå och prata.

Vår coola, fantastiska 3,5-åringen. Stoppa tiden!

Usch vad livet är bra konstigt! Känslorna blandar sig med glädje över nära och kära som skickar bilder på nya tillskott till familjen, samtidigt som sorgen knackar på i form av cancerbesked för underbara människor i vår närhet.

Detta visar hur viktigt det är att ta vara på livet. Leva det med prioriteringar som ger glädje för den tid vi har tillsammans.

Jag såg reklamen för "Sofias änglar" häromdagen. Där hade en ung kvinna tagit livet av sig och lämnat man och tre barn efter sig. Det är så svårt att förstå hur någon kan må så pass dåligt att denna väljer att lämna sin familj. Min största skräck är att behöva lämna mina barn. Hon gjorde det självvalt. Det går nog aldrig att förstå de mörka känslorna inom en sådan människa, men för mig är det otänkbart.

Livet är som sagt konstigt!!