Malva har sovit otroligt bra sedan hon föddes. Hon har sovit i sin säng varje natt, med undantag från vissa dagar den korta perioden då jag ammade. Hon flyttades över till eget rum när hon bara var några månader (minns ej exakt just nu) och hon slutade äta nattetid för längesen. Visst kan det komma någon jobbigare natt ibland när hon vill ha mat eller vi får springa in och stoppa in tutten någon gång, men farligare än så har det inte varit. De tuffaste nätterna har berott på magont, och de har varit få.

Det var en period nyss då hon sov precis hela nätterna från ca 19-20 till 6-7. Helt underbart med tanke på vad krånglig Olivia var när hon var liten. Man kände att man verkligen var värd det nu! MEN nu i några dagar så har Malva vaknat jätteofta och varit ledsen. Man får lägga rätt henne, stoppa in nappen och stå kvar ett tag tills hon somnar om. I natt var vi till och med vakna med henne mellan ca 23:40-02:00. Jag känner mig helt död. Hjälper inte att jag har åkt på en trälig förkylning dessutom.

Jag hoppas innerligt att denna period av vakna nätter beror på att även hon är förkyld och att det vänder snart igen!!

I morgon ska jag med Malva till barnmottagningen. Vi ska följa upp hennes mjölkallergi och så ska de göra en ny allergiutredning. Just för att hon har varit förkyld och rosslig i bröstet sedan födseln. Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till. Hon är ju så sjukt infektionskänslig också, så kan vara bra att få denna utredning gjord innan hon ska börja förskolan. Lilla pluttan. Tur att hon trots detta är så otroligt glad och nöjd av sig.

Tittar man på bilder från tiden innan hon började äta mjölkfritt och efter så ser man verkligen vilken skillnad det är. Hon var så smal och liten innan hennes kropp fick den mat den kunde ta till sig och bevara.

Detta togs 10 december och det nedanför togs 16 januari.

Nu har vi, som nästan alltid iofs, mycket framför oss. Det största är väl ettårkalaset om mindre än 2 månader. Lilla skruttan växer så det knakar.

Frågan är vad sjutton man ska köpa, samt önska, i ettårspresent?! Det står helt still. Vi har ju så mycket efter Olivia, så det är svårt att komma på vad hon skulle kunna tänkas behöva. Får ta oss en riktig funderare innan vi börjar få frågan.

Olivia har också växt och utvecklats så sedan Malva kom. Häromdagen lärde hon sig till och med att cykla. Jag tyckte nyss att det var hon som lärde sig stå, gå och prata.

Vår coola, fantastiska 3,5-åringen. Stoppa tiden!

Usch vad livet är bra konstigt! Känslorna blandar sig med glädje över nära och kära som skickar bilder på nya tillskott till familjen, samtidigt som sorgen knackar på i form av cancerbesked för underbara människor i vår närhet.

Detta visar hur viktigt det är att ta vara på livet. Leva det med prioriteringar som ger glädje för den tid vi har tillsammans.

Jag såg reklamen för "Sofias änglar" häromdagen. Där hade en ung kvinna tagit livet av sig och lämnat man och tre barn efter sig. Det är så svårt att förstå hur någon kan må så pass dåligt att denna väljer att lämna sin familj. Min största skräck är att behöva lämna mina barn. Hon gjorde det självvalt. Det går nog aldrig att förstå de mörka känslorna inom en sådan människa, men för mig är det otänkbart.

Livet är som sagt konstigt!!