Jag kom på mig själv med att känna en så härlig känsla ikväll. En känsla som tyvärr inte alltid har varit självklar.

Det fanns en period, då Olivia var liten, då jag inte mådde helt bra. Jag vet inte exakt när det började, heller inte exakt när det slutade. Jag vet bara att jag inte kände igen mig själv.

Jag minns så väl den ständiga tröttheten. Viljan till så mycket, men orken för så lite. Jag ville träffa vänner, men orkade inte alltid bära upp fasaden. Det tärde för mycket. Tog för mycket energi. Jag ville plocka och städa här hemma. Ville för att slippa se skiten, för att andra skulle slippa se skiten, men jag orkade inte. Den enda jag hade energi och ork till var Olivia. Oerhört tacksam för det, men hela jag försvann in i den lilla bubblan. Jag kände det som att hon var den enda som verkligen älskade mig, behövde mig. Som om det endast var henne jag levde för. Trots detta bar jag på en ständig ångest. Ångest för morgondagen. Ännu en dag med alldeles för mycket känslor som jag inte kunde sortera. Jag höll på att förlora mig själv.

Då pratade jag endast med C om detta, men vi förstod ändå inte riktigt vad som hade hänt, vad som hände. I efterhand har jag vågat öppna mig för fler. Idag förstår jag att det var vad man kallar för förlossningsdepression.

När Malva föddes kände jag inte direkt någon oro för att detta skulle återupprepas. Jag kunde dock känna av tankarna och känslorna. Som om de låg på lur. Jag bestämde mig dock redan under graviditeten att ta det lugnt. Att inte stressa. Att prioritera. Detta och stödet från nära och kära har verkligen hjälpt mig att komma tillbaka till ett starkare jag igen.

Med två barn blir det såklart stökigt här hemma och stressen är en del av vardagen. Jag har dock både vilja och ork att ta tag i saker, samt förmågan att inte alltid påverkas så av den vardagliga stressen. Jag må ha förlorat några vänner längs vägen som inte orkat stå ut tills det fanns energi och självinsikt nog hos mig för att förklara, men så har man förstått att livet fungerar.

Känslan jag fick ikväll var längtan efter morgondagen. Längtan efter ännu en vardag. Med allt vad det innebär!!

När C kom hem från jobbet så tog han med barnen till lekparken för en liten stund. Underbart att, om bara för en kort stund, få sätta sig ner och andas. Ska alldeles strax ta tag i middagen och sedan är det full rulle igen fram till läggdags. Ikväll är det badtajm för de små och C ska klippa gräset. När brudarna somnat är det tv-kväll för hela slanten. Idol OCH Paradise. Wohoo!

I helgen åker jag och svägerskan till Stockholm. Blir två nätter tillsammans med henne, hennes morbror och hans familj. Sedan ska jag sova kvar hos Elins syster en natt för att därefter åka på en liten resa på egen hand. Kanske att jag berättar mer om denna resan någon gång framöver. Kanske inte.

Jaha, vips så var den stunden över. Dags att ta plats vid spisen.