Jag längtar redan efter tjejerna, och jag har inte ens åkt än. Hur ska detta gå?

Jag kan känna en oro över att Olivia ska tycka att jag är borta länge. Att hon ska bli ledsen. Hon är, och har alltid varit, väldigt mammig. Hon har dock en hel del roligt framför sig i helgen, vilket jag hoppas kommer att hjälpa en hel del.

När det kommer till Malva så vet jag att tidsperspektivet inte är lika utvecklat. Hon kommer förmodligen, som alltid, bli jätteglad när vi ses igen. Däremot kommer hon inte att fundera över vart jag är medan jag är borta.

Den som jag är mest orolig över är mig själv. Jag har varit borta högst två nätter från tjejerna och det har räckt. Nu ska jag vara borta i fyra nätter. Jag ska verkligen försöka tänka att det är nyttigt att längta ibland. Att det kommer att bli underbart när vi ses igen. För nog kommer jag att längta vill jag lova.

Kärleken till er är oändlig!