Lillans hosta ställer till det ordentligt för henne när hon ska sova. Strax efter tio fick jag bära över henne till oss och därmed gå och lägga mig själv. Drygt nog så virvlade tankar i skallen på mig, så jag somnade inte förrän kring midnatt. Halv ett vaknar O och är hysterisk. Därefter vaknar hon till och hostar, jämrar sig och letar efter nallen med jämna mellanrum. Detta fram till klockan tre. Då blir det hysteri igen. Hon tycker bestämt att vi ska gå ner till soffan. Efter ett antal försök att lugna henne, så ger jag med mig. Där nere låg vi fram till för en stund sedan och hostade ikapp, samt tittade på Youtube-klipp. Nu har jag fått henne att somna om i vår säng igen.

Som vanligt är det största problemet att somna om själv. Huvudet bultar och ögonen svider, men hjärnan vill inte koppla av. Vart sitter av- och påknappen?

Det värsta med att färga rött är att det släpper så galet fort. Första tvätten och det syns redan stooor skillnad. Men får ju räkna med att det måste mättas ett tag innan det håller sig lite längre.

39 graders feber och blåsor lite här och där på kroppen. Stackars lillgrodan. Hon har dock varit på gott humör hela dagen. Detta trots att hon inte ens sovit middag. Istället somnade hon på två röda efter vällingen klockan 19. Därefter har hon dock vaknat i tårar ett flertal gånger. Beslutet att hon skulle få sova bredvid oss direkt var därför inte svårt att ta. Det verkar få henne att sova bättre. Hoppas det håller i sig under resten av natten.

Jag och mamma hörs varje dag. Minst en gång. I morgon åker hon till Thailand i TRE VECKOR. Känns som en evighet. Jösses vad jag ska längta efter henne. Som tur är så har jag svärmor som får agera stand in. Dessutom har jag ju fortfarande min svägerska Elin. Vi hörs också varje dag. Minst en gång.

Vi kommer att sakna dig mamma/mormor/svärmor! Hoppas dock att du och Y får en underbar resa. Det är ni värda!!!

Jag blir så varm i hjärtat varje gång människor omkring visar sådan otrolig värme mot oss.

Inte nog med att eländiga jag ligger och snorar och hostar här hemma. Nu kom O hem med 39.6 i feber och blåsor på rumpa och i ansiktet. Jäkla höst med dessa förkylningar. Hon har vaknat ledsen två ggr hittills och fler lär det bli förstår jag.

Idag plingade det på dörren och M på jobbet dök upp som en frisk fläkt. Alltid lika smittande glad. Hon levererade en blomma som mina fina Pärlor köpt till mig. Så otroligt gulligt gjort! Ska bli härligt att komma tillbaka till dem igen på onsdag.

Väntar ett efterlängtat samtal. För er som känner mig väl så vet ni att tålamod INTE är min starka sida. Jag är tjejen som, även i vuxen ålder, undrar NÄR vi ska öppna julklapparna? Som köper "gå-före-i-kön-biljetter" till karusellerna på Liseberg och som blir otålig när jag måste vänta på något gott.

Ring NU!!!!

Då har över en vecka passerat sedan operationen och det är dags för första återbesöket. Har varit uppe och tagit prover. Nu väntar vi på svar och så ska jag få träffa läkaren.

Läste om ett fall där en gravid kvinna fick utomkvedes och fick gå igenom samma som mig. Dock upptäckte man att hon hade blivit gravid med tvillingar och att endast det ena fick opereras bort. Antagligen upptäcktes detta innan operationen, men just nu skrattar jag åt mig själv som tänker "tänk om" de skulle upptäcka ngt sådant på mig. Det kommer givetvis inte hända. Tyvärr. Ibland kanske man inte ska läsa så mycket.

Nej, jag är glad om allt ser bra ut och jag kan börja bearbeta tanken på att försöka igen i framtiden. Just nu känns det bara skrämmande, men det ändras ju förhoppningvis med tiden.