Trots morgonens vakenperiod så vaknade vi pigga och glada ca 8.30 Så nu äter jag frukost medan Olivia ligger i babysittern och pratar med nallen som hänger och dinglar ovanför henne. Hon börjar dock bli otålig. Antar att även hon vill äta strax. Bäst att slänga i sig filtallriken innan det blir gallskrik. 

C köpte fil, banan och frysta bär som jag tänkte att jag skulle ha till frukost, eller som mellanmål ibland. Lite nyttigare än bullar eller smörgåsar. Så när jag fyllde min tallrik med fil så kom jag på att hallonsylt är en riktig höjdare i fil. Hm... men banan är väl kanske snäppet nyttigare. Magen kurrade. Sylt blev det. Karaktärspoäng = 0.

Igår, efter en diskussion på facebook, så for mitt minne tillbaka till den dagen då pappa dog. När vi kom till sjukhuset och vi trodde att han sov, men det visade sig att han var död. Död? Jättekonstigt. Han låg ju framför oss. Han var ju där. Fruktansvärda känslor, tusentals frågor. Ilska, sorg, besvikelse, irritation, ångest. 

En nära vän uttryckte sig såhär: "Tyvärr försvinner inte sorgen, men man lär sig att leva med den". Ligger mycket sanning i det!!

Efter 1h 45 minuters blöjbyte, amning, försök till sövning, blöjbyte, amning och försök till sövning så fick pappan ta över innan han åkte till jobbet. Nu, en kvart senare, sover skitungen i sin spjälsäng. När mamman har henne så ska hon bara ligga vid bröstet och när hon väl somnar så får mamman absolut INTE lägga henne ifrån sig.

Frågan är, vem ska nu söva mamman?