Just nu är O i en extremt jobbig period. Hon är ofta på dåligt humör, svarar otrevligt, får skrikutbrott utan dess like och inget man säger eller gör verkar duga. I samma veva så är hon jättemammig. Mamma ska borsta hennes tänder, mamma ska söva henne, mamma ska hålla hennes hand på nätterna.

Självklart finns jag där för henne genom detta, men hon måste lära sig att man inte alltid kan få som man vill. Hon måste också vänja sig vid att inte alltid ha mig tillgänglig. Speciellt nu när hon ska bli storasyster.

Nästa helg ska jag ut med jobbet och käka på fredagen. På lördagen ska jag och C på 25-årsfest. Detta ligger mer som en ångest inom mig snarare än en längtan. Hur kommer O att reagera när jag är borta två nätter? Kommer hon att skrika sig till sömns? Kommer C att få det jättetufft på fredagen?! Festen på lördagen är jättenära mamma, som ska ha O, så jag kan enkelt ta mig dit om det skulle bli problem. Frågan är om det är så bra att jag gör det?! Hon kanske måste lära sig att klara sig utan mig?! Snart är det dags att åka in på bb. Då kan jag inte bara åka hem till henne hur som helst. Då måste hon klara sig. För min egen skull vore det väldigt skönt att veta att det gick bra. Att hon inte blir ledsen. Mammas envisa, älskade unge!!