O är på förskolan några timmar per dag nu när jag har gravidpenning. Till en början kändes det jobbigt. Jag fick dåligt samvete och kände mig som en dålig mamma. Kan fortfarande känna lite så när jag lämnar henne och åker någonstans. Dock börjar jag också känna vikten av det. Jag känner att jag samlar ork, att jag hinner tänka och längta på ett helt nytt sätt. Jag börjar längta efter det liv som finns inom mig. Funderar på vad det är för en människa vi ska få träffa, lära känna, älska! Dessutom märker jag att O trivs hur bra som helst på förskolan. Hon behöver få komma iväg och hålla sig sysselsatt med några som orkar hålla upp tempot mer än mig just nu. Hon och jag har resten av all tid tillsammans. Min älskade prinsessa.