Dessa små alltså. Den ena utvecklingsfasen går i den andra. En bra period kan på ett ögonblick övergå till en fruktansvärd sådan. Nu är det värre än någonsin. Det är väl vad man kan kalla en trots-period skulle jag tro. Det ena utbrottet efter det andra utläses här hemma. Mitt tålamod testas till max. Jag ser ju dock min älskade lilla tjej där bakom ibland. Den där kloka, charmiga, lila bruttan.

Idag när jag stod och dammsög i vardagsrummet så kommer hon inspringande med en utav de nybakade kakorna i handen. Överlycklig som få. Jag påminde henne om att vi inte skulle äta några kakor före maten. Med höjda ögonbryn svarar hon mig då: "Men jag lånar den bara". Jodå, hon kan allt!! Älskade unge!