Inser att det förmodligen inte är Olivia som är en mammagris, utan mamma som är en Oliviagris. Jag kan inte sluta pussa på henne idag! Stackarn!

Igår var det ingen rolig dag på Stinavägen. Vaknade klockan 4. Dags för mat! Vi gick till skötbordet för att byta blöja först. Jag tar av blöjan, börjar tvätta henne och plötsligt börjar hon gallskrika. Hela hennes kropp spänner sig och hon blir knallröd i ansiktet. Det syns att hon skriker av smärta. Christoffer kommer upp och vi kollar om hon gjort illa sig. Om jag gjorde henne illa (usch, hemska tanke). Hittar inget synligt. Hon blir lugn när hon får mat och sen somnar hon om.

Jag tänkte genast att det berodde på att hon sovit så länge och var så hungrig.

Ett par timmar senare vaknar jag av detta gallskrik igen. Jag ger bröstet, hon äter och somnar om. Samma procedur ytterligare ett par timmar senare.

Jag märker att hon inte är sig själv och ringer därför till BVC för rådgivning. Hon vill att vi åker till lasarettet för kontroll. Eftersom hon är så liten så vill de utesluta infektion.

Vi skyndar upp till lasarettet och de tar lite prover (sticker min lilla älskling i fingret). De finner ingen infektion. Kan vara kolik säger läkaren.

Olivia sov, skrek, åt och somnade om tills klockan var ungefär 16.30 Då öppnade hon äntligen ögonen. Lite pruttar, ett rejält bajskalas och ännu lite fler pruttar senare så var vår lilla tjej tillbaka. Dumma jäkla mage!!!

Fasade lite för denna natten och morgonen. Natten gick dock jättebra och jag vaknade, som jag vanligtvis gör nu, bredvid en leende och pratglad liten goding. Underbart!

Nu sover din dotter Ida-Marie så nu ska du sova. NU sa jag! Hm, lättare sagt än gjort att sova på beställning. Även om man vet att man borde och man är så trött att ögonen står i kors. Övertrött kallas det!

Lite extra sött kaffe idag!!
Det är verkligen en kopp fylld av det bästa jag vet!!

Trött är bara förnamnet på mig idag.

Olivia vaknade vid halv fyra. Hon somnade som vanligt i min famn efter amning, så jag la ner henne i spjälsängen. Då vaknade hon till och bökade och började sedan "ropa" efter oss. Jag var så jäkla trött så jag tog upp henne och la henne bredvid mig för att kunna liggamma, i hopp om att hon somnar om, och sen låta henne sova kvar hos oss. Då smäller hon av världens leende mot mig och sedan stänger hon genast igen de små blå. Haha, snacka om att hon kör med morsan. Hon har dock vaknat och bökat en hel del hela natten pågrund av den där dumma magen. Har fått massera och strykt henne över huvudet för att få henne att slappna av. Mammas älskade skitunge.

Nu ligger vi i sängen och hon har somnat vid bröstet igen. Ska snart försöka avlägsna mig och göra mig iordning för en efterlängtad lunchdejt.

Jag vill kunna ta med Olivia ut på altanen och mysa i skuggan. Problemet är att det inte finns någon skugga på baksidan. Vi MÅSTE därför skaffa ett tält till altanen. Ett tak som vi kan sitta under även med vår lilla tjej. Denna mamman älskar ju att vara utomhus på sommaren, så det är en investering som vi får lägga en slant på.

Vilken helg detta varit/är/kommer att bli. Grillat och mys hos Arvid och Emily igår. Grillat och mys hos Milla och Jimmy ikväll. Massa mys med några av de finaste imorn. Och fint väder dessutom. Wooohooo.

Och vet ni? Igår blev jag erbjuden en ny tjänst. Jag tackade ja. Så nu har man ngt att se fram emot även efter mammaledigheten. Jag har minsann haft en jäkla tur med jobb sedan jag tog examen! Klagar icke!

Trots morgonens vakenperiod så vaknade vi pigga och glada ca 8.30 Så nu äter jag frukost medan Olivia ligger i babysittern och pratar med nallen som hänger och dinglar ovanför henne. Hon börjar dock bli otålig. Antar att även hon vill äta strax. Bäst att slänga i sig filtallriken innan det blir gallskrik. 

C köpte fil, banan och frysta bär som jag tänkte att jag skulle ha till frukost, eller som mellanmål ibland. Lite nyttigare än bullar eller smörgåsar. Så när jag fyllde min tallrik med fil så kom jag på att hallonsylt är en riktig höjdare i fil. Hm... men banan är väl kanske snäppet nyttigare. Magen kurrade. Sylt blev det. Karaktärspoäng = 0.

Igår, efter en diskussion på facebook, så for mitt minne tillbaka till den dagen då pappa dog. När vi kom till sjukhuset och vi trodde att han sov, men det visade sig att han var död. Död? Jättekonstigt. Han låg ju framför oss. Han var ju där. Fruktansvärda känslor, tusentals frågor. Ilska, sorg, besvikelse, irritation, ångest. 

En nära vän uttryckte sig såhär: "Tyvärr försvinner inte sorgen, men man lär sig att leva med den". Ligger mycket sanning i det!!

Efter 1h 45 minuters blöjbyte, amning, försök till sövning, blöjbyte, amning och försök till sövning så fick pappan ta över innan han åkte till jobbet. Nu, en kvart senare, sover skitungen i sin spjälsäng. När mamman har henne så ska hon bara ligga vid bröstet och när hon väl somnar så får mamman absolut INTE lägga henne ifrån sig.

Frågan är, vem ska nu söva mamman?