31+1 (vecka 32) är det alltså idag. Söndagar brukade vara den tråkigaste dagen i veckan. Nu är det den härligaste. Direkt när jag vaknar på morgonen så går vi igenom mina gravidappar och läser om bebisen utveckling. Fantastiskt!!

Denna dag, som jag nämnde skulle bli väldigt lång, är avklarad och jag kände mig hyfsat pigg och närvarande ändå. Skönt! HLR-utbildningen var aningens skrämmande, men väldigt lärorik. Är oerhört tacksam över att jag fick bli en utav dem som fick gå nu så att jag hann få utbildningen innan jag går hem! Känns tryggt när man ska vara hemma med en liten. Man vet ju aldrig när olyckan är framme (usch hoppas man slipper använda sig utav denna kunskap).

Nu, väl hemma och i säng, så är jag väldigt trött och hoppas på en hel natts sömn!!!

Det hade nog varit perfekt för mig att jobba natt under denna graviditet. Jag kan ju för sjutton inte sova. Har nu legat vaken i över en timme och verkligen försökt slappna av, drömma bort i namn (vilket ibland har hjälpt)... Men det går inte. Dels har jag en sprattlande parvel i magen, sedan har jag en fruktansvärd halsbränna som sköljer över som tsunamivågor. Så nu är jag så pass vaken att jag lätt skulle kunna vara redo för att jobba. Om ca 3 timmar när det, på riktigt, är dags att kliva upp och starta dagen så är jag förmodligen INTE redo. Jobbar dessutom 8-18, vilket kommer att vara en prövning. Det kaaan finnas en risk att jag somnar under eftermiddagskursen haha.

Nej vettja om man ska försöka nu igen då. Önska mig lycka till!!