Halkade omkull i förmiddags. Den där jäkla snön som kom i natt hade lagt sig så fint över en isfläck. Hade händerna fulla så rumpan fick ta emot största smällen. Kände mig lite mörbultad i rygg, mage och nacke efteråt. Vred till benet lite galet och fick mig några skrapsår på handen. Gick ju dock trots allt ganska bra. Magen klarade sig. Det är huvudsaken!!!

Insåg, när jag skulle klä på mig i förmiddags, att jackan helt plötsligt kändes sjukt liten. Har tidigare fått igen den, men då har den suttit extremt, och obehagligt, tajt. Nu var det inte ens värt ett försök. Fattas ett flertal centimeter! Magen har ju sjunkit en del på sista tiden, så nu är den väl ännu mer plutig.

Under kvällen har jag virkat klart babyfilten. Känner mig helnöjd. Känns dock lite tomt. Ska man börja på nåt nytt projekt? Vad i så fall? Jag hoppas ju att den lilla ska komma NU, så då är det ju ingen idé. Dock börjar det kännas som att jag kommer att gå över tiden! Faktiskt! Frågan är bara hur pass länge?!?! En fråga som bara tiden kan utvisa.