Jag är oerhört tacksam ändå över att det jag nu dras med är temporärt. Jag avskyr verkligen att inte orka med något om dagarna. Att bara "ta det lugnt". Jag är alldeles för rastlös för det.

Det går i varje fall framåt nu känns det som. I natt sov jag i vår säng, bredvid min lilla prinsessa. Idag har jag bara tagit tabletter en gång och inte gråtit en enda. Jag har dock varit väldigt trött och inte känt mig sådär glad som mitt vanliga jag gör. Så helt bra är jag såklart inte, men sakta men säkert då kanske?!

Jag är dock dessutom i behov av en förändring känner jag. Och jag har en plan. Den tar jag tag i på måndag. Längtar!!

Jag är nog starkare än vad jag tror!!