Vaknar ofta på nätter och har en ångest utan förklaring. Det är som en olustig känsla som smyger sig på utan att jag förstår varför. Kanske är det inför den stora förändringen som ska ske, eller att kroppen har förändrats så pass att känslorna inte hinner med. Jag vet inte. Olustigt är det i alla fall.

Jag står inför en förändring som känns underbar och som jag längtar efter, men som jag också känner en rädsla och nervositet inför. Detta är inget som förändrar mitt liv under en period. Detta förändrar resten av mitt liv. Klart det är skrämmande på sätt och vis!

Jag har alltid varit barnkär och jag har längtat efter ett eget barn sedan den dagen jag kunde prata i princip (med lite överdrift). Därför känns det nu overkligt att det faktiskt ska ske. Jag ska bli mamma. Det känns som att det är det enda jag tänker på nu om dagarna. Svårt att låta bli. Hormonerna gör väl sitt också kan jag tro! Kropp och själ förbereder sig både fysiskt och psykiskt!

Min största önskan är att få ett friskt barn. Min största förhoppning är att jag blir en bra mamma.

 

Malin

6 mars 2013 08:05

Om det känns som någon tröst så har jag inga tvivel alls på att du kommer att vara en jättebra mamma! Var bara den goa, glada och bästa Ida-Marie (som du alltid är) som jag känner så kommer allting bli toppen! Puss på dig <3

Ida-Marie

6 mars 2013 11:12

Go du är min älskade vän (du ska veta att jag är EXTRA känslig just nu också, så där kom tårarna såklart. Tur att jag inte hunnit sminka mig ännu haha). Tack för att du finns!!


Neeeej jag skulle ju spara din andra kommentar och råkade istället radera den haha... Jag ska INTE köpa nåt mer nu haha. Blir ju bankrutt på det och lunch/fika haha. Men vad ska man annars göra när man går hem hela dagarna hihi. Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var vi tillbaka till mina magproblem igen. Jag fick en tid hos en läkare på kirurgen för några veckor sedan och gick dit i tron om att han skulle undersöka mig och sedan boka in mig för operation, såsom läkaren på vårdcentralen hade sagt. Så blev ...

Förra fredagen ställde jag alarm på mobilen för första gången på en evighet. Klockan 04.50 på lördagsmorgonen klev jag upp och gjorde mig redo för en tripp söderut med tre av mina brudar. Efter några timmar med många avbockade samtalsämnen och några ...

Denna vecka ska det städas och förberedas inför helgens ettårkalas. Snickerskakan är klar, sedan ska det bli en våningstårta och små shotglas med ahlgrensbilar-pannacotta. Detta är ju dock inget som vår lilla jubilar kan äta, så vi ska försöka hitta ...

Vilken jäkla natt. Malva vaknade strax efter 10 och var helt hysterisk. Hon blev bara nöjd när vi gick ner till vardagsrummet. Försökte med allt, men hon vägrade. Klockan 00:45 gav hon upp i min famn med babblarna som bakgrund. Därefter vaknade hon t...

Ibland när jag ska skriva ett inlägg så tänker jag att jag ska skriva om något annat än barnen. Så blir det dock sällan. Svaret på varför är inte speciellt svårt. Barnen är min vardag, min helg och mitt liv. De är en del av mig. Mitt fokus ligger på ...