"Det gör jävligt ont!"
Okej, men hur ont?

Är inte rädd. Inte speciellt nervös. Men jag vill så gärna att allt ska flyta på så smidigt det bara går. Att bebis ska må bra. Att jag ska må bra. Att Christoffer ska må bra.

"Man klarar det."
Okej, men hur? Kommer jag att skrika? Kommer jag att gråta? Kommer jag att ge upp?

Jag kommer förmodligen att klara det. Jag kommer inte att ge upp. Men hur kommer JAG att klara det?

Det är tur att det inte finns svar på dessa frågor. Det är tur att det "blir som det blir". Annars hade jag förmodligen varit rädd. Annars hade jag förmodligen varit nervös. Nu får det snarare gärna sätta igång så att vi får kämpa till oss vår belöning!!

(Idag har belöningen fått en gåva av mor och far. Ett babygym. Begagnat. Kanonskick. Billigt!)

 

Sara Arnell

8 mars 2013 09:04

Tror att kommer till en punkt i förlossningen då man känner att man inte orkar mer, men när jag kände så var det dags att krysta.. Så försöka tänk så att när det gör som ondast så är målet så nära...All smärta är helt klart värt att ta för den gåva man får med hem sedan. Jag skulle i efterhand nog satt in ryggmärgsbedövning tidigare för jag han inte då förloppet gick så snabbt. Skulle beskriv att föda barn utan bedövning och endast med syrgas är som att laga en tand utan bedövning. Fördelen är ju att man känner värkarna tydligt och jag inbillar mig att det kan gå fortare då.

Du kommer klara detta galant även om man inte tror det när man ligger där. Rådet jag skulle ge dig är att inte få panik, utan försök lyssna på sköterskornas instruktioner och använd all energi till att koncentrera och krysta..

Ida-Marie

8 mars 2013 09:24

Tack för tipsen!! Har en inre plan som jag hoppas kunna följa och som handlar just om att lyssna och koncentrera!!

Längtar ju faktiskt trots vetskapen om att det kommer att göra så fruktansvärt ont!

(Man kan ju liksom inte hoppa av tåget nu heller hehe).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var vi tillbaka till mina magproblem igen. Jag fick en tid hos en läkare på kirurgen för några veckor sedan och gick dit i tron om att han skulle undersöka mig och sedan boka in mig för operation, såsom läkaren på vårdcentralen hade sagt. Så blev ...

Förra fredagen ställde jag alarm på mobilen för första gången på en evighet. Klockan 04.50 på lördagsmorgonen klev jag upp och gjorde mig redo för en tripp söderut med tre av mina brudar. Efter några timmar med många avbockade samtalsämnen och några ...

Denna vecka ska det städas och förberedas inför helgens ettårkalas. Snickerskakan är klar, sedan ska det bli en våningstårta och små shotglas med ahlgrensbilar-pannacotta. Detta är ju dock inget som vår lilla jubilar kan äta, så vi ska försöka hitta ...

Vilken jäkla natt. Malva vaknade strax efter 10 och var helt hysterisk. Hon blev bara nöjd när vi gick ner till vardagsrummet. Försökte med allt, men hon vägrade. Klockan 00:45 gav hon upp i min famn med babblarna som bakgrund. Därefter vaknade hon t...

Ibland när jag ska skriva ett inlägg så tänker jag att jag ska skriva om något annat än barnen. Så blir det dock sällan. Svaret på varför är inte speciellt svårt. Barnen är min vardag, min helg och mitt liv. De är en del av mig. Mitt fokus ligger på ...