Inte nog med att eländiga jag ligger och snorar och hostar här hemma. Nu kom O hem med 39.6 i feber och blåsor på rumpa och i ansiktet. Jäkla höst med dessa förkylningar. Hon har vaknat ledsen två ggr hittills och fler lär det bli förstår jag.

Idag plingade det på dörren och M på jobbet dök upp som en frisk fläkt. Alltid lika smittande glad. Hon levererade en blomma som mina fina Pärlor köpt till mig. Så otroligt gulligt gjort! Ska bli härligt att komma tillbaka till dem igen på onsdag.

Väntar ett efterlängtat samtal. För er som känner mig väl så vet ni att tålamod INTE är min starka sida. Jag är tjejen som, även i vuxen ålder, undrar NÄR vi ska öppna julklapparna? Som köper "gå-före-i-kön-biljetter" till karusellerna på Liseberg och som blir otålig när jag måste vänta på något gott.

Ring NU!!!!

Då har över en vecka passerat sedan operationen och det är dags för första återbesöket. Har varit uppe och tagit prover. Nu väntar vi på svar och så ska jag få träffa läkaren.

Läste om ett fall där en gravid kvinna fick utomkvedes och fick gå igenom samma som mig. Dock upptäckte man att hon hade blivit gravid med tvillingar och att endast det ena fick opereras bort. Antagligen upptäcktes detta innan operationen, men just nu skrattar jag åt mig själv som tänker "tänk om" de skulle upptäcka ngt sådant på mig. Det kommer givetvis inte hända. Tyvärr. Ibland kanske man inte ska läsa så mycket.

Nej, jag är glad om allt ser bra ut och jag kan börja bearbeta tanken på att försöka igen i framtiden. Just nu känns det bara skrämmande, men det ändras ju förhoppningvis med tiden.

Jag är ledsen, men detta inlägg blir inte heller åt det positiva hållet. Kände dock att jag behövde ett eget inlägg för detta.

Går runt med en knut i magen. Är så otroligt orolig för fasters lilla prins. Han fick en kopp hett kaffe över sig igår och ligger nu inne i Örebro för att opereras. Tror jag i alla fall. Har inte hört ngt ifrån dem idag och det gör mig galen. Vill bara veta att allt går bra och att han inte har ont. Antingen skulle detta göras i Örebro idag eller så ska de till brännskadeenheten i Linköping.

Hoppas de ringer snart och uppdaterar mig!

Älskar dig lillprinsen!

Unnade mig en tid hos frisören denna förmiddag. Kände att jag behövde en förändring mitt i allt elände som varit. Det var så otroligt skönt att sitta där i några timmar och bara koppla bort tankarna. Att dessutom komma därifrån så otroligt nöjd känns underbart. Behövde detta!

Nu är jag sådär galet slut i kropp och knopp igen. Börjar förmodligen bli sjuk också. Har ont i både hals och bihålor. Bläää vad jag klagar nu. Tråkiga jag!!

Otur i spel, tur i kärlek. Är det inte så man säger? Jag tror i alla fall att det stämmer på mig. Jag vinner ALDRIG när det kommer till lotter eller slumpmässiga tävlingar. Däremot så har jag en umgängeskrets som ger mig så otroligt mycket kärlek. Jag har så många vänner som visar sin kärlek och som jag känner samma kärlek tillbaka till. Jag hoppas bara de vet om det och att de känner att jag ger lika mycket som jag får.

Under de jobbigaste stunderna som passerat i mitt liv så har dessa människor lyft mig. Hjälpt mig tillbaka till den jag egentligen är. Hjälpt mig att orka och att få min energi tillbaka.

Bilden visar en del av den kärleken som jag fick genom blombud idag. Helg otroliga människor med enormt stora hjärtan!

Förmiddagen spenderades på stan med min svägerska och O:s lillkusin. Beställde tid för en "unna-mig-stund" i morgon förmiddag. En behövlig sådan. Uppdaterar er i morgon. Kanske lite beroende på resultatet.

Hittade en jättefin tomteklänning till O. Hoppas bara den passar. Finns en risk att den är för liten, men passar den bara i år så är jag nöjd. Vi ska ju få njuta av lillans första luciatåg snart. Ser jättemycket fram emot detta. Ska försöka att hålla tårarna tillbaka så att jag inte skämmer ut C alldeles för mycket.

Det var jätteskönt att hitta på något denna förmiddag. Nu har jag dock ont i magen och känner mig helt slut. Tar på krafterna att hitta på saker just nu. Längtar tills det vänder. Vill ha min energi tillbaka. Om inte för min egen, så för O:s skull.

Fars dag och tankarna går såklart inte bara till C. Bästa tänkbara pappan till min dotter. Utan även till min egen far. I år var det 10 år sedan han endast blev en samling av minnen. Minnen i form av känslor, upplevelser och bilder.

Tiden direkt efter det att han dog hamnade jag i någon slags förnekelseperiod. Jag slog bort sorgen och ersatte den med resor, fest, nya bekantskaper och upplevelser. Jag hade precis blivit singel och tog studenten med allt vad det innebar. Det blev en utav de bästa somrarna när det egentligen kanske borde ha varit den sämsta. Sorgen slog dock till efter en tid. Såklart. Jag visste inte längre vem jag var och jag tog avstånd från de som kände mig som bäst. Inte familjen, men vännerna.

Tiden gick och jag började sakta men säkert bygga upp mig själv igen. Med upp- och nedgångar växte jag fram och hittade mitt starka jag. Jag träffade mannen i mitt liv och vi bildade familj.

Största sorgen idag, när tankarna sätter fart, är det faktum att pappa aldrig fick uppleva det största i mitt liv. Den dagen jag blev mamma. Pappa hann aldrig träffa den man jag valt som min framtid. Den dotter som jag nu uppfostrar och älskar av hela mitt hjärta. C kommer aldrig att veta vem hans svärfar egentligen är. O kommer aldrig att veta vem hennes morfar är. Endast genom mina minnen. Mina känslor, upplevelser och bilder.

Pappa jag lovar att försöka skapa en bild av vem du var. Hur jag tror att du hade varit i din roll som morfar. För jag vet att du hade älskat O lika mycket som jag gör. Grattis på din dag pappa. Jag älskar, och saknar dig!