Jag har lärt mig att det inte finns mer än 100 procent. I morgon har jag dock gått 100 procent av graviditeten och ändå kanske jag inte får min bebis i morgon. Hur går det ihop?! Haha

Ska bli skönt med ett besök hos bm i morgon. Ska prata med henne om mina hemska förvärkar. Ska kolla med henne om hon möjligtvis kan kolla om något har hänt. Vet dock inte om de gör undersökningar av det slaget. Värt ett försök.

Jag undrar så när det ska sätta igång. Det känns verkligen som att det aldrig kommer att ske. Dagarna rullar bara på och förvärkarna fortsätter att pina mig. Meeeen snart är vi fyra. Det vet jag ju!

Jag har dock funderat över en sak. Jag har läst om förvärkar och hur man märker att de övergår från just det till riktiga värkar. Några skriver att det är svårt att skilja på dem. Andra skriver att att man verkligen märker när det är dags på riktigt. Mina gör ju redan jäkligt ont så jag får ju bara invänta att de ska bli tätare antar jag.

Jag vet att det är ett ständigt tjat om graviditeten just nu, men det är också i princip det enda jag tänker på nu för tiden. Den tar upp alla mina känslor och tankar. Så får det lov att vara just nu!

Jag trodde att säsong 11 var slutet på min favoritserie. Att sista avsnittet av den säsongen var ett adjö. Så kändes det. Det gjorde riktigt ont i hjärtat. Men vet ni vad jag gör nu... Jag tittar på första avsnittet av Grey's anatomy säsong 12. SÄSONG 12. Wohooo!!! Ingen är lyckligare än jag!!! De flesta serier dör ut eller blir dåliga med tiden, men inte denna. Älskart!

När vi hade ätit frukost så frågade jag O om hon behövde kissa. "Ja jag kan själv" svarade hon och gick iväg. Min dotter går alltså in på toaletten, kissar, torkar sig, spolar, tvättar händerna och borstar tänderna. Hallå!? Vart är mammas lilla tjej?!! Älskade envisa prinsessa!! Har man en vilja av stål så klarar man mycket.

Här var du inte så stor min lilla ängel. Jösses vad jag älskar dig! Mer än ord någonsin kommer att kunna beskriva.