Strax efter 5 onsdagen den 14 oktober vaknar jag av att jag känner mig kissnödig. När jag reser på mig så sipprar det längs benen och det hinner bli en stor pöl på golvet innan jag sätter mig på toaletten. Ja viskar till mig C och säger att det antagligen är vattnet som gått. Eftersom jag inte har några andra känningar så säger jag att han kan lägga sig hos O igen tills jag pratat med fl.

8:30 får vi en tid för kontroll. Jag och C gör oss i ordning, packar klart alla väskor och äter frukost. Vi väcker O, gör henne i ordning och C går ner och lämnar henne på förskolan. Hon blir överlycklig när vi säger att det kanske blir farmor som hämtar henne idag.

Jag börjar tvivla på att det är vattnet som har gått. Det kom inget mer vätska och jag hade absolut inga andra känningar. Det visade sig på kontrollen att jag hade rätt. Vattnet hade inte gått, jag hade fått en "rejäl flytning" som de kallar det. Fick precis likadant när jag väntade O, bara det att värkarna startade i samma stund som det hände. Nu ingenting. Vi fick snällt åka hem och fortsätta vänta.

C åkte tillbaka till jobbet och jag la mig för att sova en stund. Vaknar kissnödig strax efter 11. Inne på toaletten får jag luta mig mot toaletten för att ta emot en värk. Oh ja, detta MÅSTE vara en värk. 30 minuter senare kommer en till. Det är alltså långt emellan, men något händer. Jag ringer C och säger att han ska vara beredd utfall de blir tätare. När jag har ca 2 värkar på 10 minuter så ringer jag fl. De säger att jag ska ta två alvedon och en dusch. Att vi får ringa igen när vi känner att det är dags att komma in. Eller om vi undrar något. C är på väg hem, jag har tagit två alvedon, MEN jag tar mig inte in i duschen. Värkarna är fruktansvärda. Det har gått ner på 5 minuter emellan. Jag ringer fl igen och säger att jag nog vill komma in direkt. Vi är absolut välkomna om vi själva känner så. När C kommer är det fyra minuter mellan värkarna. Jag är oerhört tacksam över att vi hade hunnit packa klart och att jag hade hunnit äta. Nu kunde vi bara ta på oss skorna och åka.

Klockan är ca 13 och vi befinner oss inne på förlossningsrum 3. De kopplar mig på en ctg-kurva och till slut får jag ringa och fråga när det är klart. Värkarna är för intensiva. Jag vill ha lustgas. De gör en kontroll och jovisst. Jag är öppen 8cm. Det var bra att vi kom in när vi gjorde det sa barnmorskan. Jag fick lustgas! Älskade älskade lustgas haha.

När kvällspersonalen tog över så hände det grejer. Barnmorskan lämnade inte min sida på hela tiden. De tog vattnet och jag fick testa olika ställningar för att den lilla skulle tränga ner sista biten. Jag fick testa att krysta när jag hade värkar. Nu kom vi till min fasa inför förlossningen. Med O krystade jag i flera timmar utan krystningsvärkar. Denna gången kände jag ett tryck bakåt, men kroppen vek aldrig ihop sig utan att jag kunde stå emot själv. Sådär som jag fått höra att det "ska" kännas. Till slut är det dock dags att placera sig i sängen. Enligt bm så har hon sett bebisens huvud. Mycket hår. Jag vågar inte tro på henne. Det är säkert lång tids plåga kvar. Efter några värkar och krystningar till så händer det. Ut kommer en skrikande, svarthåriga, helt underbart söt liten flicka. Klockan är 15:47. Vi har fått ännu en prinsessa. Smärtan är över!! Hm... eller?

Kunde inte minnas denna smärta efter förlossningen med O. Det var inga problem att få ut moderkakan, men jag hade så ont. Ville inte att de skulle röra mig mer. Det var extremt plågsamt när bm skulle försöka laga en liten bristning och de till slut fick tillkalla läkare för att hon inte kunde se på grund av allt blod. In kommer då samma läkare som uteslutit vattenavgång på morgonen (min favoritläkare som också var den som tog O med sugklocka). Han stannar upp och tittar förvånat på oss "Är det sant? Haha, grattis" säger han och ler stort. Han hade nog inte förväntat sig att vi skulle få barn samma dag.

Läkaren ser direkt att jag måste till op för att stoppa blödningen. Jag hade haft det på känn sedan bm började se lite smått bekymrad och fundersam ut.

Prinsessan får komma till pappa och jag körs direkt ner till op.

Vaknar galet törstig och sjukt frusen. Får ligga på uppvaket, bland snorkig personal, ett tag och längta efter min familj. Strax före 19 får jag äntligen komma upp till vårt familjerum, nummer 20. En underbar känsla! De väger och mäter vår lilla skatt till 3230g och 49cm. 105g och 1cm större än storasyster. Ännu en perfekt liten krabat.

Den 15/10 har vi äntligen bestämt oss för hennes namn. Hon ska heta Malva!