Förvärkar måste vara helvetets påhitt. De göra ont, suger kraft och energi, samt påbörjar bara ett litet onödigt hopp som snabbt släcks igen. När i h-vete ska de fortsätta och övergå till vanliga värkar?

I morgon föddes O om man ska tänka tidsmässigt under min graviditet med henne. Då låg jag i sängen precis som nu och om lite över en timma så sa det pang och jag fick en rejäl flytning (vatten? slempropp?) följt av värkar som blev starka och täta från start. Världens häftigaste upplevelse och världens mest underbara belöning som kom utav det. Inte konstigt att jag längtar så. Jag vill ju uppleva den där lyckliga känslan nu. Jag vill veta vem jag bär inom mig. Jag vill veta om det är en pojke eller flicka, en bebis med eller utan hår, en stor eller liten krabat. Jag vill ha min belöning för dessa slitsamma månader. En belöning som helt plötsligt förvandlar denna process till en fis i rymden. Den där belöningen som man vet är det enda som skulle få mig att gå igenom en sådan här sak igen. Mitt barn!!!

Twinkle, twinkle little star. You'll never know how loved you are!

Har precis slängt mig i soffan hemma hos mamma. O var superpigg när hon vaknade i natt så vi var vakna minst ett par timmar. Jag längre än henne såklart eftersom att jag ALLTID har så svårt för att somna om. Suck!!! C är ute och cyklar, så vi åkte hit en sväng för att sedan bli bjudna på lunch när C kommer. Inga fel!!

I eftermiddag måste vi städa övervåningen. Sedan tänkte jag bädda i spjälsängen. Håller dessutom på att tvätta. Måste försöka hålla lite ordning nu inför vad som komma skall. Vill inte känna att det är ett enda kaos när vi kommer hem från bb.

För att klaga lite, som vanligt, så är detta en jobbig dag. Vill bara att detta ska sätta igång NU!!!!! Avskyr sega dagar som tillåter tankarna att sväva iväg för mycket. Är så mycket mer nojig denna graviditet. Blir trött på mig själv!!