Efter att O hade kommit så kände jag direkt (trots att den fl var tuff) att jag skulle kunna göra om det. Idag, både under själva förlossningen och nu efteråt så känner jag att JAG ÄR SÅÅÅ KLAR! Känns underbart att detta var sista gången haha. SÅterstår att se vad jag säger om ett par månader!!

Men nu har jag ju två prinsessor. Vad mer kan jag behöva?!!! Kärlek!!

151014 klockan 15:47 föddes äntligen lillasyster! Hon är 49cm lång och väger 3230g. Ännu en underbar prinsessa till familjen. Ingen är lyckligare än vi!!

Jag förlorade för mycket blod, så det blev en resa ner till operationsbordet nästan direkt. Jag kände ganska snabbt att något var galet. Mådde inte alls bra! Så det var ju skönt att få det åtgärdat, men kände mig snuvad på första stundens lycka och den första anknytningen med henne! Strax före 19 fick jag komma upp till henne och C igen! Det var ett underbart möte.

Förlossningsberättelser och namn kommer senare. Ska göra ett försök till att sova! De andra sussar sött!!

Godnatt

Jag har bokat in mig på en föräldragruppskväll, med trots som tema, nästa vecka. De vet om läget, så jag deltar ju om bebis inte har anlänt då. Det ska bli riktigt intressant att diskutera vad som är så oerhört aktuellt för oss just nu. O är ju inne i en riktigt jobbig period. Både för oss, men kanske mest för henne själv. Hon kan bli så extremt arg. Sådär tonårsilsk så att hon stampar och vrålar mot en. Hihi, blir nästan lite full i skratt när jag tänker på henne. Vad mycket känslor i en sådan liten kropp. Älskade lilla hjärtat! Hon har också kommit in i en period då hon slutat att lyssna på vad man säger. Vanligtvis är hon enkel att diskutera med. Bra på att lyssna när man förklarar saker och ting. Nu är det ignorans eller testning av gränser mest hela tiden. Jag känner dock att det ibland är mitt fel att det blir värre än vad det skulle behöva vara. Jag har inte samma tålamod nu när jag inte mår helt bra. Hemskt att känna att det går ut över henne, men jag är ingen supermorsa. Finns de ens?!

Nu ska jag strax ge mig på en natts sömn och möta vår 6:e dag att gå över. Ska försöka skapa en bra dag med O. Så lite tjat som möjligt och så få tjafs som möjligt. Jag ska fokusera på de bra stunderna. De stunderna är ju faktiskt fler!! Som tur är!

Jag älskar dig min finaste!!!!

Idag är vi i vecka 40+4. Jag känner mig skitjobbig som är så extremt negativ. Jag kan verkligen inte tänka på nåt annat än bebisen och NÄR den tänkt komma. Jag är så sjukt klar nu. Så sjukt trött och bitter. 10 dagar kvar innan vi ens får komma in för en igångsättningsplan. Skulle vi gå ända tills dess och de säger att jag får komma tillbaka om en eller ett par dagar så blir jag galen. Eller jag kommer antagligen att bryta ihop. Det gör jag ju redan som det är nu när jag är som känsligast!

O har frågat ett flertal ggr om inte bebisen kommer snart. Hon har dessutom, de två senaste dagarna, kollat i spjälsängen om bebisen har kommit. Hon har samma dåliga tålamod som sin kära mor. Vad som är till hennes fördel i detta är tidsperspektivet. Hon har inte riktigt koll på det ännu. Själv känner jag av varje minut av vareviga dag. Japp, så synd är det om mig haha. Negativ som sagt!!! Gaaah!!!

Längtar tills jag skriver ett sådant här boooring inlägg och det sedan följs av ett "rosa-moln-inlägg", som vi såklart får hoppas att det blir. Kan ju inte gå och förvänta mig något annat.

Kom nu vår älskade lilla son/dotter, syster/bror. Vi längtar så vi blir tokiga här hemma!!!

Nopp, ingen bebis här än!! Jag blir snart tokig, men det vet ni nog vid detta laget. 4 dagar över. Hallå, kom ut nu älskling!!!!

Vi har precis kommit hem från öppna förskolan. Olivia sover tungt och jag tittar på Greys anatomy. Skulle behöva sova jag med, men kan inte slappna av just nu! Min kära mor kommer när hon slutat så jag kanske passar på att vila lite då.

Har legat vaken sedan halv fyra. Trodde (ännu en gång) att det var något på gång, men tydligen så kan man få riktigt ont av dessa jäkla förvärkar. Mer än så blev det dock inte nu heller. Känns som mensvärk i magen, men absolut inget mer än så! Kanske blir igångsättning denna gången i alla fall?! Blir tokig av dessa förhoppningar som hela tiden går över till besvikelse. Frustrerande!!!!

Nu ska jag försöka få ett par timmars sömn innan frukost.

Usch, denna dag har inte varit rolig. Jag hade velat ligga under täcket hela dagen. Tårarna är nära precis hela tiden och jag har absolut ingen ork. Skitjobbigt både fysiskt och psykiskt!!!!

Mamma är här och tvättar alla fönster. C och O är ute och blåser bort löv i trädgården. Jag glider omkring i huset och funderar på vad jag kan göra för nytta. Har slängt i en tvättmaskin. Jaha, men nu då?! Känner mig oerhört lat. Samtidigt så är det ju nu jag måste försöka återhämta mig. Veckorna är jobbiga och då finns det inte tid att vila på samma sätt. Jag blir ju dock så galet rastlös.

Var ute och tog lite kort på mina älsklingar förut. Jösses vad jag längtar tills jag får träffa min tredje stora kärlek. Såååå välkommen alldeles precis just nu!!!!