Direktlänk till inlägg 4 oktober 2015
Förvärkar måste vara helvetets påhitt. De göra ont, suger kraft och energi, samt påbörjar bara ett litet onödigt hopp som snabbt släcks igen. När i h-vete ska de fortsätta och övergå till vanliga värkar?
I morgon föddes O om man ska tänka tidsmässigt under min graviditet med henne. Då låg jag i sängen precis som nu och om lite över en timma så sa det pang och jag fick en rejäl flytning (vatten? slempropp?) följt av värkar som blev starka och täta från start. Världens häftigaste upplevelse och världens mest underbara belöning som kom utav det. Inte konstigt att jag längtar så. Jag vill ju uppleva den där lyckliga känslan nu. Jag vill veta vem jag bär inom mig. Jag vill veta om det är en pojke eller flicka, en bebis med eller utan hår, en stor eller liten krabat. Jag vill ha min belöning för dessa slitsamma månader. En belöning som helt plötsligt förvandlar denna process till en fis i rymden. Den där belöningen som man vet är det enda som skulle få mig att gå igenom en sådan här sak igen. Mitt barn!!!
Twinkle, twinkle little star. You'll never know how loved you are!
Då var vi tillbaka till mina magproblem igen. Jag fick en tid hos en läkare på kirurgen för några veckor sedan och gick dit i tron om att han skulle undersöka mig och sedan boka in mig för operation, såsom läkaren på vårdcentralen hade sagt. Så blev ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 |
21 | 22 |
23 |
24 | 25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 | 30 |
31 |
||||
|