Glömde ju berätta att några utav mina älskade vänner blev föräldrar till en sån liten sötnöt i morse! Fick en så fin bild på underverket att jag blev tårögd. Pirrade till i hela kroppen av glädje för deras skull och av längtan efter vår egen!

Grattis Micke och Helena! Välkommen till världen Romeo!

I flera dagar har lillan oroat sin mamma med att röra sig mycket mindre. Det är vanligtvis en liten vilding som dansar runt i min mage, men inte de senaste dagarna. Jag har tänkt tanken på att ringa förlossningen, men inte riktigt vågat. Man känner sig lite fjantigt orolig. Idag försökte jag dock få liv på lillan genom sånt som jag vet att hon reagerat på tidigare. Inget fungerade. Så jag fick nog och ringde till förlossningen för rådgivning. De ville att jag skulle komma in direkt för en undersökning.

Väl på fl så fick vi träffa en jättemysig barnmorska. Hon tog urinprov, blodtryck och kopplade upp mig mot en ctg-kurva. Därefter fick vi träffa farbror doktorn som gjorde ett ultraljud på mig. Allt såg jättebra ut. Vi fick dessutom ytterligare en bekräftelse på att det är en liten flicka vi väntar.

Barnmorskan försäkrade oss om att vi gjorde helt rätt i att ringa och att vi måste ringa igen om vi blir oroliga. Kändes sååå skönt att gå därifrån efter det underbara bemötandet och när allt såg bra ut. Hade dock gärna stannat för att få åka hem med bebis om några dygn. Men snart så!! Wiiiieeee!!!

GodMorgon? GodNatt? Hm.. ja jag vette sjutton. Vet i alla fall att männen i mitt liv sover och jag ligger vaken. Var ju ett tag sedan jag låg vaken såhär mitt i natta. Tänkte, i min egen förhoppning, att nästa vaken-natt skulle vara när det var dags för förlossning. Icke! Här ligger jag utan varken värkar eller annat som tyder på att det skulle vara dags. Dock är det de vanliga gravidbesvären som håller mig vaken. Foglossning + halsbränna! Härligt (not).

Hm.. Musse ligger för tillfället i vaggan och sover. Inte riktigt va jag hade tänkt mig. Bär jag ur honom så hoppar han snabbt tillbaka eller så hittar jag honom där igen nästa gång jag vaknar. Hade önskat att vi skulle kunna ha öppet in till sovrummet när bebis har kommit. Musse är ju van vid att sova inne hos oss och det är också så jag vill ha det. Vet dock inte om jag vågar riskera att han hoppar i vaggan när lillan ligger där i. Vi får hoppas att han skippar det då. Att det kommer att fungera bra när hon väl är här!

Åh snälla lilla skruttfia, dröj inte för länge innan du kommer ut till oss!!!!

GodMorgon? GodNatt? Hm.. ja jag vette sjutton. Vet i alla fall att männen i mitt liv sover och jag ligger vaken. Var ju ett tag sedan jag låg vaken såhär mitt i natta. Tänkte, i min egen förhoppning, att nästa vaken-natt skulle vara när det var dags för förlossning. Icke! Här ligger jag utan varken värkar eller annat som tyder på att det skulle vara dags. Dock är det de vanliga gravidbesvären som håller mig vaken. Foglossning + halsbränna! Härligt (not).

Hm.. Musse ligger för tillfället i vaggan och sover. Inte riktigt va jag hade tänkt mig. Bär jag ur honom så hoppar han snabbt tillbaka eller så hittar jag honom där igen nästa gång jag vaknar. Hade önskat att vi skulle kunna ha öppet in till sovrummet när bebis har kommit. Musse är ju van vid att sova inne hos oss och det är också så jag vill ha det. Vet dock inte om jag vågar riskera att han hoppar i vaggan när lillan ligger där i. Vi får hoppas att han skippar det då. Att det kommer att fungera bra när hon väl är här!

Åh snälla lilla skruttfia, dröj inte för länge innan du kommer ut till oss!!!!

Fy satan vilken galen foglossning jag fått nu på sista tiden. Vissa (de flesta nu) dagar så kan jag knappt gå. Badar varje dag för att det känns skönt för fogarna, men det hjälper bara för den kommande halvtimmen. Sedan är det tillbaka igen. Bara att resa sig och lägga minsta tyngd på höger ben gör så att det känns som att jag ska gå sönder. Hoppas innerligt det går över efter förlossningen.

Jag tror att det är denna smärta som gör att jag tycker dagarna går så extremt segt. Jag kan ju inte göra så mkt. Vila är inte riktigt min grej har jag märkt. Tar på psyket! Hm.. om jag ändå hade en riktigt jäkla bra bok att läsa. En som är i klass med "Pojken som kallas det". En sån där som man inte kan lägga ifrån sig ni vet?! Kanske ska ta mig en titt bland böckerna på Coop imorn! Mm, så får det nog bannemej bli!! En verklighetsbaserad bok med limtext blir mitt mål!

Är galet törstig mest hela tiden och ett galet sötsug har dykt upp. Har köpt hem juice, pärondryck, mjölk och lättdryck. Detta gjordes dock häromdagen och nu är det dags att fylla på kylen igen. Dyr graviditet hehe!

Sötsuget mättar jag just nu med kakor som vi köpt av Jimmys son Oliver. Supergoda!! Varvar med mina älskade tuggummin för det hjälper lite mot det värsta suget!!

Nu väntar jag på att mannen ska komma hem så att vi kan åka till Coop.

Det är svårt att se själv hur magen och jag förändras från vecka till vecka. Många har påpekat att det syns att magen sjunkit. När jag tänkte efter så känns det nog också. Jag märker ju även på kläder när magen har förändrats. Dock blir det som mest tydligt när man ser tillbaka på bilder vi tagit! Jag undrar jag hur detta slutar om jag går över mina 16 dagar hehe.

Halkade omkull i förmiddags. Den där jäkla snön som kom i natt hade lagt sig så fint över en isfläck. Hade händerna fulla så rumpan fick ta emot största smällen. Kände mig lite mörbultad i rygg, mage och nacke efteråt. Vred till benet lite galet och fick mig några skrapsår på handen. Gick ju dock trots allt ganska bra. Magen klarade sig. Det är huvudsaken!!!

Insåg, när jag skulle klä på mig i förmiddags, att jackan helt plötsligt kändes sjukt liten. Har tidigare fått igen den, men då har den suttit extremt, och obehagligt, tajt. Nu var det inte ens värt ett försök. Fattas ett flertal centimeter! Magen har ju sjunkit en del på sista tiden, så nu är den väl ännu mer plutig.

Under kvällen har jag virkat klart babyfilten. Känner mig helnöjd. Känns dock lite tomt. Ska man börja på nåt nytt projekt? Vad i så fall? Jag hoppas ju att den lilla ska komma NU, så då är det ju ingen idé. Dock börjar det kännas som att jag kommer att gå över tiden! Faktiskt! Frågan är bara hur pass länge?!?! En fråga som bara tiden kan utvisa.