Ikväll blev det klart för mig att bebis kommer att ha två fadersfigurer i sitt liv. Pappa Christoffer och extrapappa Oliver (eller pappa Oliver, då han tycker vi ska avvakta och se om det faktiskt inte är hans barn som kommer ut hihi). Ställer alltid upp och kommer alltid att finnas där är det sagt! Inte alla mammor som har den fördelen när deras barn ska födas. Han älskar mig, han älskar barnet, han älskar Christoffer och han vill att vi ringer när det är dags. Tänk vad några öl kan göra. MEN jag tror på mycket av det han säger!! Tror jag har koll på vem som är den biologiska fadern hehe, men jag tror absolut att han kommer att finnas där för den lilla och att han faktiskt kommer att älska henne. Han är otroligt barnkär och vi tycker ju väldigt mycket om honom. Vår lilla tös kommer att få en bra uppväxt med så mycket kärlek omkring sig!! Många "tanter" och "farbröder" som mamma och pappa gärna vill ska vara en stor del av vår lilla familjs liv!

Nu ska i alla fall den blivande mamman sova. I morgon blir det en fika hos en utav "tanterna"!!

Vaknar ofta på nätter och har en ångest utan förklaring. Det är som en olustig känsla som smyger sig på utan att jag förstår varför. Kanske är det inför den stora förändringen som ska ske, eller att kroppen har förändrats så pass att känslorna inte hinner med. Jag vet inte. Olustigt är det i alla fall.

Jag står inför en förändring som känns underbar och som jag längtar efter, men som jag också känner en rädsla och nervositet inför. Detta är inget som förändrar mitt liv under en period. Detta förändrar resten av mitt liv. Klart det är skrämmande på sätt och vis!

Jag har alltid varit barnkär och jag har längtat efter ett eget barn sedan den dagen jag kunde prata i princip (med lite överdrift). Därför känns det nu overkligt att det faktiskt ska ske. Jag ska bli mamma. Det känns som att det är det enda jag tänker på nu om dagarna. Svårt att låta bli. Hormonerna gör väl sitt också kan jag tro! Kropp och själ förbereder sig både fysiskt och psykiskt!

Min största önskan är att få ett friskt barn. Min största förhoppning är att jag blir en bra mamma.

Idag har jag tvättat och strukit massa bebiskläder igen. Fick "möblera" om i lådorna så att allt skulle få plats utan att det ska se för stökigt ut! Har en del kläder nu i massa olika storlekar. Iofs inga små söta klänningar i mindre storlekar. Ska dock INTE köpa nån nu innan hehe. Får avvakta tills efter det att skruttan har kommit. Då märks det nog mer vad som saknas och vad man vill ha. Eventuellt att vi kan behöva någon mer snuttefilt också. Jaja, vi får se. Tar det som sagt EFTER födseln! Japp, försöker nu få mig själv att förstå innebörden av det ordet!!!

När vi badade förut och Christoffer skulle dra ur proppen, så sprattlade lillan i magen till som en tok. Vet att detta har hänt tidigare, så jag tror minsann hon blir rädd när kedjan slår mot badkaret. Hihi skrutt!

Från att ligga i soffan och inte ha det minsta planerat, till att få ett par telefonsamtal och hela dagen fylls med trevliga besök och planer.

Milla och Levi dök upp strax efter tolv. Vi myste, busade, stre, åt och tittade på melodifestivalen. När de gick hem strax efter fyra så kom älsklingen hem från jobbet.

Vid halv fem dök Favvo-Malin upp för att säga hej en sväng innan träningen. Det blev ett spännande besök då vi fick bege oss ut på ett rädda-Musse-uppdrag. Grannens hund hade jagat upp Musse i en jättehög tall och nu hade han svårt för att ta sig ner. Jösses... Malin fick hålla i stegen medan Christoffer stod (i bara foppatofflor kan jag tillägga) allra längst upp och sträckte sig för att försöka nå honom. Det tog minsann en stund innan han lyckades få ett bra tag och kunde leverera min lilla älskling till mig. Morr på vovven!!

Precis när Malin skulle åka så kom Madde och Tobben. Det blev ett snabbt hej och sedan var jag tvungen att åka jag med. Hade bestämt träff med Milla i bowlinghallen där Jimmy och hans lag spelade match.

Väl hemma igen så satt mannen min och Tobben med varsin kaffekopp i handen. De har spenderat hela kvällen i, det som ska bli, vårt badrum. Duktiga pojkar! Fixade iordning lite mat till dem och närmre klockslaget 22 så var de både mätta och klara för den här gången.

Matlådor fixade, tvätt hängd och nu ligger vi under täcket för att möta drömmarnas värld!

Tack mina kära vänner för att ni lyckades vända min tråkiga måndag!

Jag minns när vi var överlyckliga över att komma under 100 dagar kvar till bf. Nu är vi under 20. Längtar tills vi är under 10 (om hon inte kommer innan såklart).

I natt hade jag sammandragningar som gjorde ont långt ner i magen. Tänkte direkt att: NU, nu kanske det är dags. Det blev en, sedan gav det sig! Haha ja hoppet är det ju inga fel på i alla fall.

Nu ligger jag och Musse i sängen och mornar oss. Har sovit, men lite ryckigt, hela natten. Skulle nog kunna sova en stund till. Men vi får se. Är lite hungrig också.

Idag ska jag tvätta och vika in bebiskläder som fick fått efter brorsbarnen! Alltid lika roligt att plocka med de små plaggen.

Trött på klumpigheten
Trött på att känna mig ful (blek, svullen och sliten)
Trött på att ha ont
Trött på att inte orka nåt
Trött på att vara trött

Suck!!!

Ikväll blir det i alla fall ljusparty hos Elin. Därefter hoppas jag att jag ska kunna somna i tid och få en god natts sömn. Skulle vara skönt att få nåt gjort i morgon. Ska packa bb-väskan, tvätta av vagnen och tvätta kläder. Egentligen tillsammans med Christoffer, men det blir aldrig nåt gjort så får försöka ta tag i det under dagarna istället. Nu när man vet att hon kan komma när som så vore det skönt om de flesta förberedelserna var klara. Sen kommer förmodligen livet att stanna upp en aning och kretsa kring den lilla i sig.

Då har vi klivit in i vecka 38 då. 20 dagar kvar till beräknad förlossning. Högst 36 dagar tills hon är här. Sjukt!

Idag var tjockisen bjuden på tjejfest. Innan kände jag mig trött, lite sliten och med molande värk i magen. Hade ingen större lust att försöka låtsas känna mig snygg och gå på fest. Jag är dock väldigt glad att jag åkte. Piggnade till och hade jättetrevligt. 7 glada i en etta på Gustavdagen. Bjöd till och med tjejerna på en gravid-shake-ass-dans. Min längtan efter att få dansa loss lite tog överhand skulle man kunna säga!

Nu ligger jag dock i sängen medan de andra fortsätter festandet på kupolen. De får nog en kanonkväll (hoppas jag i varje fall). Själv känner jag mig helnöjd med att få krypa under täcket och slå igen mina ögonlock!

Godnatt!