Blev inget besök hos bm idag. Hon var tydligen sjuk. Typiskt! Jag som hade sett fram emot det! Får ta nya tag på onsdag igen, då jag fick en ny tid hos den andra barnmorskan.

Just nu är jag helt slut. Väntar bara på att pyret i magen ska sluta hicka så förbaskat så att jag kan slappna av och somna. Skulle verkligen behöva få lite sömn i natt. Kroppen är helt förstörd. Jag kunde knappt ta mig framåt tidigare ikväll då foglossningen blev extremt smärtsam vid blygdbenet. Fick ta myrsteg när jag skulle hämta O:s pyjamas och göra henne redo för natten. Det är inte ens en överdrift! När jag lägger mig så är det dock smärtan i ischiasnerven och benhinnorna som är värst. Samt halsbrännan.

Klagomålen är många nu!! Har nog aldrig varit såhär negativ. Borde egentligen vara tacksam över att detta bara är tillfälligt och att det leder till något fantastiskt. Vilket jag är! Tro mig!! Men jag tycker verkligen inte det är någon solskensdans just nu och det bristande tålamodet, samt längtan gör ju inte så att tiden går fortare direkt hehe.

I morgon ska jag unna mig ett par timmar i frisörstolen. Det ska bli otroligt skönt! Sedan hoppas jag hinna en sväng till mina kära mammor innan lilltössa ska hämtas på förskolan.

Nu tror jag det börjar lugna sig i magen. Bäst att passa på nu då. Natti natt!!!

Denna graviditet har varit jobbigare på många sätt. Speciellt när det kommer till den ständiga oron. Antagligen grundar sig oron i det utomkvedes vi fick innan. Att jag, min kropp och mitt psyke, fick känna på hur det var att förlora en graviditet. Det positiva då var ju att vi inte hade gått så länge.

I början på denna graviditet så låg oron som ett svart moln över oss fram tills dess att vi fick se pyret för första gången. Då vi fick se ett litet hjärta som pickade!! Sedan lugnade sig nerverna en del. Jag har dock hela tiden känt att jag inte kan slappna av helt och hållet. Jag har nu, de sista veckorna, varit så orolig över att förlora denna prins/prinsessa såhär sent. Att något ska hända nu när man är så nära! Fruktansvärt jobbig situation som till och med i tanken känns som ett sting i hjärtat.

Nu är det 17 dagar till bf. Snart har vi knytet utanför min kropp. Allt kommer att gå bra!! Oron är både obefogad och garanterat helt normal.

Längtan efter den lilla är så stark nu! Både jag, C och den blivande storasystern har massor med kärlek som väntar här utanför!!

Idag ska jag i alla fall till barnmorskan. Sist låg ju sf-måttet på samma som veckorna innan, men nu får vi hoppas att det har hänt grejer! Om inte så antar jag att det blir ultraljud för att kolla tillväxt. Vore iofs spännande att få göra ett sådant. Sålänge allt visar sig se bra ut såklart!

Nu ska jag vila en stund. Vaknade tidigt i morse.

Lägger upp ännu en bild på vår fina vagn. Kan inte låta bli att röra vid den så snart jag går förbi. Snart ligger vår lilla kärlek däri.

I lördags var det alltså dags för fasters lilla charmtroll att döpas. Han skötte sig exemplariskt såklart och så även hans kusin, tillika min kära dotter. Hon var världens gladaste tjej hela dagen då hon fick stå i centrum för mycket uppmärksamhet, samt leka med massa kompisar.

Jag hann ta några bra bilder innan minnet på mobilen blev fullt.