Jag mådde ju inte särskilt bra under några månader 2013. Jag hade antagligen, vad jag förstått nu i efterhand, en förlossningsdepression. Jag har läst en hel del om det och nog stämmer mycket in. Tyvärr. Jag höll väldigt mycket utav mina dåvarande känslor inombords. Självklart påverkades C av det och till en början var det en extrem prövning på vår relation. Han insåg dock till slut, han med, att jag inte mådde bra. Det var en fruktansvärd tid och jag var livrädd att jag aldrig skulle känna mig genuint glad igen. Inte bara utåt, utan även inåt. Som tur var så vände det efter en tid. Minns inte exakt när det började, eller när det slutade. Jag minns bara när glädjen började smyga tillbaka in i kroppen. När saker och ting började kännas lättare.

Nu börjar jag bli orolig över att det ska bli likadant igen. Att jag återigen bara ska känna mig trött och ledsen inombords, men hålla det starka glada yttre levande. Det tar också på krafterna vill jag lova. Jag har försökt nämna för några om att jag inte mådde bra, försökt prata lite om det. Jag vet dock inte hur pass människor omkring förstår. Det var ju liksom inget som syntes på mig. Inget jag visade för alla. Jag hoppas på nåt vis att genom att prata lite om det i förhand, att försöka tänka på det innan pyret är här, att det kanske hjälper att förhindra det. Dessutom har jag ju min stora prinsessa nu också. Jag vill inte att detta ska påverka henne. Jag vill vara en. Lycklig tvåbarnsmamma!! Så som det ska vara! Jag antar att det bara är att vänta och se. Uppstår detta igen så måste vi försöka hitta nya medel för att lyckas vända det. Jag hoppas bara att C är beredd om det händer. Han var och kommer att vara den viktigaste länken i detta!

Idag ska jag träffa några utav mina mammor. Där har vi ytterligare några viktiga människor i mitt liv. Människor som jag tror kan, genom att finnas där, påverka hur jag kommer att må. Tillsammans med dem mår jag alltid bra. De ger mig energi!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var vi tillbaka till mina magproblem igen. Jag fick en tid hos en läkare på kirurgen för några veckor sedan och gick dit i tron om att han skulle undersöka mig och sedan boka in mig för operation, såsom läkaren på vårdcentralen hade sagt. Så blev ...

Förra fredagen ställde jag alarm på mobilen för första gången på en evighet. Klockan 04.50 på lördagsmorgonen klev jag upp och gjorde mig redo för en tripp söderut med tre av mina brudar. Efter några timmar med många avbockade samtalsämnen och några ...

Denna vecka ska det städas och förberedas inför helgens ettårkalas. Snickerskakan är klar, sedan ska det bli en våningstårta och små shotglas med ahlgrensbilar-pannacotta. Detta är ju dock inget som vår lilla jubilar kan äta, så vi ska försöka hitta ...

Vilken jäkla natt. Malva vaknade strax efter 10 och var helt hysterisk. Hon blev bara nöjd när vi gick ner till vardagsrummet. Försökte med allt, men hon vägrade. Klockan 00:45 gav hon upp i min famn med babblarna som bakgrund. Därefter vaknade hon t...

Ibland när jag ska skriva ett inlägg så tänker jag att jag ska skriva om något annat än barnen. Så blir det dock sällan. Svaret på varför är inte speciellt svårt. Barnen är min vardag, min helg och mitt liv. De är en del av mig. Mitt fokus ligger på ...