Jag vet att man går igenom olika stadier i livet. Ibland flyter allt på och man känner sig nöjd med livet, lycklig. Ibland känns det som att allt går emot en, man känner sig olycklig. Självklart är det dock aldrig antingen svart eller vitt. Även i de lyckligare stunderna finns det skuggor. Även i de mörkaste stunderna finns det ljusstrimmor.

Det enda jag är säker på är att jag strävar efter lycka. Det hoppas jag att alla gör. Jag önskar dessutom inget annat än att mina nära och kära är lyckliga. Jag hoppas att det märks att jag unnar andra lycka och att de därför kan unna mig lycka tillbaka. För vem vill egentligen se en nära vän/släkting olycklig!? Den människan mår förmodligen inte bra själv!

Jaja, dagens tankar!

Så till min största lycka i livet just nu: da familia! Idag går vi in i vecka 35. Trettiofem. 40 - 35 = 5. Fem veckor kvar till beräknad förlossning (eller 6 blir det nästan om man räknar dagar). Shit! Mamma, svärmor och Christoffers mormor tror dock att hon kommer innan dess. Vilket är okej så länge lilla parveln mår bra. Dock helst INTE nu till helgen. Vi åker till Sälen på torsdag för att komma hem igen på söndag. Skulle kännas skönt om hon kunde vänta tills efter det hihi.

Nu ska jag snart äta lite soppa. Sen kommer Milla, Johanna och Levi hit på besök. Myyys!!

Förresten... älsklingen har satt in nya innerdörrar i hela huset. Blev sååå fint såå!!!