Tredje inlägget idag. Behöver visst sysselsätta mig med nåt tills magiska sömntrollspöt slår till. Ligger i underslafen, Christoffer ligger ovanför och de andra i rummen bredvid. Alla snarkar och sover. Alla utom jag. Såklart. Till och med bebis börjar lugna ner sig och faller förmodligen snart (och förhoppningsvis) i härlig nattsömn.

Jag känner av magkatarren. Inge vidare skönt alls. Och jag känner mig trött. Kan dock inte somna. Känner mig lite ångestfylld och irriterad. Varför? På vad? Svar på det finnes ej här tyvärr. Det bara är så ibland. Livets stora händelser som påverkar skulle jag tro.

Nä, bäst jag gör ett ordentligt försök nu. Vi ska ju upp i tid imorn för att städa och tacka för oss ännu en gång! Adjöken Sälen, hej vårt kära Karlskoga och hem!