Bytte kanal och upptäckte till min stora glädje att jag kom in mitt i ett avsnitt av "En unge i minuten". Jag insåg dock snabbt att det var tur att jag virkade samtidigt. Att lyssna räckte nog. Nu kanske ni tror att jag blev avskräckt?! Men nej nej.. tårarna kom så snart jag slängde en blick på tv:n. Jag tycker att det är helt fantastiskt och längtar så extremt. Kommer nog att bli en känslostorm utan dess like under förlossningen.

Jag är inte det minsta nervös (ännu). I alla fall inte för min egen skull. Jag är nog mer orolig för Christoffer. Att han ska svimma eller bli illamående. Vill ju att han ska må bra, mestadels för sin egen skull, men också för min! Anar att jag behöver honom mer än någonsin just de timmarna. Hm... tänkte skriva DEN DAGEN, men det kan ju faktiskt dra ut längre på tiden. Förmodligen säkrast att skriva timmar!

Om högst 7-8 veckor är det vår tur!! Galet!! Säger som Malin... vart tog tiden vägen??!!!

(Ett önskemål efter förlossningen: återgå till min normalvikt och få det långa håret tillbaka på ett kick)

I morgon far vi alltså till Sälen igen. Så idag ska det packas och förberedas mat med mera. Kommer dock garanterat att göra detta på ett litet kick så att jag sedan får sätta mig med min nya kära sysselsättning. Blir inga mormorsrutor. Är otroligt svag för randigt, så en randig filt får det bli. Blir dessutom aningen större än tänkt, men vad sjutton gör väl det! Får frångå min idé om att ha den i vagnen (kanske) och lägga den i vaggan eller sängen istället. Tror minsann den blir flyttbar också!

Idag är vi i vecka 35 (34+3). Det går framåt i alla fall!